LYCKA!

Mina grannar börjar nog tröttna på att jag lyssnar på Kent på högsta volym varje vaken sekund. Men gud, jag blir så lycklig efter varje Kentkonsert. Så där härligt lycklig i hela kroppen. Det var så bra igår! Töntarna, Idioter, Svarta Linjer, Vy Från Ett Luftslott, Ingenting, Taxmannen, FF, Krossa Allt, Kärleken Väntar, Saker Man Ser, Mannen i Den Vita Hatten,VinterNoll2. Lycka!

Bild lånad från Kent.nu

KENT

Bara timmar kvar nu. Pepp!

Vals För Satan

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Verkligen inte. Ibland blir det bättre, ibland sämre. Eller åtminstone annorlunda. Den har dagen har varit full av överraskningar. Faktiskt. Helt otippat. Så det verkar bli en bra helg. Och det blir Kent! Plötsligt fanns det bara två biljetter där. Som en skänk från ovan. Precis vad jag behövde. Vad skönt det känns att det är fredag! Det verkar bli en helg full av godis, tårta, vin, goda vänner och nya vänner. Och Jocke Berg.

Mycket Snack Och Liten Verkstad

Jag brukar ogilla när folk snackar för mycket om saker som aldrig blir av. Folk som alltid skjuter upp saker eller klagar på saker men som sen aldrig ser till att ändra så att det blir bättre. Eller folk som aldrig kommer framåt för att dom skyller på diverse omständigheter. Allt ska hända sen, efteråt. Men den här vintern, som håller på att ta knäcken på oss hela högen, påminner mig om att jag tyvärr i vissa fall är likadan. För det mesta brukar jag vara ganska handlingskraftig. Varför vänta till senare om du kan göra något nu typ. Men varje år, varje vinter, grymtar jag om att Sverige är fel land för mig. Att jag så gärna hellre skulle bott någon annanstans. Där klimatet var varmare, öppnare och gladare. Där människorna inte var så kalla och frusna att man inte ens kan hälsa på varann på gatan. Någonstans där man kan sitta ute och äta, där man kan ta långa promenader utomhus utan att oroa sig för att bryta lårbenshalsen och frysa ihjäl på kuppen. Men trots allt mitt grymtande så bor jag kvar här. I år igen. Om jag nu ska vara så handlingskraftig, varför har jag fastnat i det här landet som är för kallt och mörkt?

Sibirien

Hela Facebook är nedlusat med kommentarer om kylan. Minus 25 grader i morse! Jag kan knappt minnas när det var så kallt, så länge, i Stockholm sist. Och jag är vansinnigt trött på det nu. Visst är det är vackert med snön och idag är himlen klart blå men den torra iskalla luften är bara tröttsam. All snö, blöta jeansben, elektriskt hår från mössan, alla vantar och halsdukar man måste släpa på. Jag längtar bara till sol och värme. Att kunna sitta ute i bara linne, slippa tjocka vinterskor. Kanske dags att börja spana in sista minuten resor. Påsken närmar sig med stormsteg.

Happy Birthday!

Hittills är det är ett väldigt trevligt år det här året eftersom det är många som fyller jämnt eller åtminstone något stort värt att fira. Så festerna avlöser varann i februari. Lite trötta är vi från igår men nu är det strax dags att kila i väg på nästa kalas. Mycket god mat och gott vin ännu en kväll. Grattis på födelsedagen Grodan!

Blue

Tittar på inlägget nedan och påminner mig själv. Vet ju att det är så. Tålamod och uthållighet. Men det är tufft ibland. Även om jag försöker hålla humöret uppe. Och det är jobbigt att inte vara frisk och stark. Att få bakslag. Att det tar sån tid. Att vilja göra så mycket mer än kroppen kan och orkar med är tungt. Så idag är det en ledsen dag. Idag är det tungt och kroppen är svag.

Uthållighet

I vanliga fall är jag ganska otålig. En smula rastlös och kanske till och med lite kort stubin ibland. Temprament liksom. Jag vill ofta och gärna att saker ska hända snabbt, mycket och ofta. Kul saker alltså. Eller saker som jag tror jag vill ska hända. Det där med att ha tid, tilltro och tålamod och att tänka på att det kommer med tiden, var sak har sin tid och det där. Det brukar inte vara min grej. Tills nu. Nu är det så nästan hela tiden. Jag håller inte alla ögon och öron öppna konstant. Jag planerar inte framåt och jag försöker inte påverka och göra upp saker hela tiden. Jag får inte panik över att ha det tomt i kalendern. Jag blir inte hemskt rastlös och irriterad över att kroppen inte reagerar som jag vill att den ska på all den här proteinen jag äter. Allt känns liksom ok och jag har tålamod med tiden, mig själv och allt runt omkring. Hoppas det håller i sig...

Happy Valentines!

Har sovit massor massor den här veckan och börjar sakta repa mig. Men det tar tid. Skickar en massa kärlek och varma kramar till er alla idag på alla hjärtans!

Bakslag

Jag kan det här nu. Tänker inte bli ledsen, upprörd eller uppgiven. Det bara är så här. Det går framåt. Ganska mycket framåt till och med. Den senaste månaden har jag varit pigg, glad och uppåt. Men sen går det bakåt. Neråt. Så är det bara. Ett tag till kommer det vara så. Jag är inte frisk än. Och det kostar att göra saker som att resa, träffa vänner och frångå rutiner. Låter trist men så är det. Men det är fortfarande värt det. Att göra saker emellanåt. Men den där Londonresan har kostat på. Rätt mycket. Och det har visat sig den här veckan. Energireserven är nere på minus just nu och symptomen blommar upp igen som tussilago i en solig backe. Dags att gå i ide ett litet tag igen.

Träningsskola

Har ni förresten märkt att rushen till gymmet redan har börjat lägga sig? Alla nyårslöften har börjat mattats av och runnit ut i sanden. För väldigt många i alla fall. Det är visserligen ganska skönt att det är mer plats och luft när man ska träna men tråkigt för dom som gick ut för hårt med för höga ambitioner som redan lagt av. Den här bloggen om träning ger bra och grundläggande råd och insikter som kan ge pepp och stöd för dom som behöver komma igång igen. För träna måste vi. Allihop.

Fairy Godmother

Det är nog rätt nyttigt att inse att även om jag kan resa nu och är rörligare nu så tar det mycket energi. Reserverna är inte så stora från början så för att klara av det blir det en hel del kompromisser. Yrsel och huvudvärk och trötthet måste vilas bort och nu blir det väldigt lugnt några dagar för att komma ikapp. Men det var absolut värt det. Särskilt eftersom jag fick ett väldigt fint förtroendeuppdrag. Om bara några veckor så kommer jag att bli gudmor till en liten flicka. Kärlek.

Facebook Bugg

London var toppen! På en massa olika sätt. Mer om det sen. Och mer om utnämningen från Douglas. Måste kolla mer på det. Men just nu är jag mest irriterad över den där envisa buggen på Facebook. Den där buggen som gör att jag inte kommer ur gruppen som utgav sig för att ge 2 kr per medlem till Haiti och sen visade sig vara porr och skit. Den går liksom inte att gå ur. Nån som har tips så hojta.

Äntligen Fredag!

Inte för att veckan har varit lång i och för sig. Tycker tiden går väldigt fort. Men nu är det äntligen fredag och jag ska snart ut och flyga. Ha en jätte fin helg! Och hörrni, visst börjar det bli lite ljusare? Det känns så idag i alla fall.

Men Ok...Vill Också Ha

Trodde faktiskt inte att jag skulle bli särskilt tänd på den av någon anledning. Typisk grej för alla pryltokiga killar. Men när jag verkligen kollat igenom hela presentationen...Vill ha. Nu.

London Town

Av förklarliga anledningar blev det inte så mycket resande för mig förra året. I stort sett hela året gick och jag låg bara hemma i soffan. Så det känns faktiskt extra skönt och väldigt roligt att äntligen kunna planera in lite resor igen. Först ut blir London redan nu i helgen med ännu en födelsedag att fira. Kalas!

Ledord:Tålamod

Måndag igen. Ny vecka. Och ny månad. Tiden går verkligen fort. Därför borde det egentligen vara enkelt att ha tålamod kan man tycka. Tiden går ju oundvikligen och saker händer hela tiden. Men jag får ändå påminna min något rastlösa själ om att ha tålamod. Ofta. Tålamod med vädret och kylan. Det vänder! Tålamod i gymmet och med vågen (suck). Tålamod med min kropp och hälsa som fortfarande håller på att repa sig efter en ganska hård smäll. Tålamod med jobbet och hela grejen att komma tillbaka till arbetsplatsen. Tålamod med vissa relationer. Allt kommer. I sinom tid.