torsdag, januari 15, 2009
Sista Vilan
Trots att hon var gammal och redo att lämna livet bland oss här på jorden sen en tid tillbaka så var det ändå svårt att ta farväl av farmor. Och när jag väl började gråta så var det helt omöjligt att sluta så nu har jag nog gråtit för flera månader framåt. Men det var väldigt fint och prästen gjorde det till en ljus dag. Såna här tillfällen får mig verkligen att fundera över familj och släkt, vilka val man gör i livet och vilken inställning man har. Trots att jag är trött nu så lärde jag mig något idag. Sov gott farmor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar