Aldrig Nöjd

Senaste tidens melankoli har lett till en hel del diskussioner, tankar och reaktioner hos mig själv och vännerna runt omkring. Precis som jag egentligen redan visste visar det sig ju att (så gott som) ingen är riktigt nöjd. Att man helt enkelt inte verkar bli nöjd. Ett litet tag kanske, men sen vill man ha nåt mer och nåt annat. Det verkar vara ett mänskligt dilemma och det gör att man jagar efter saker och känslor som egentligen inte kommer att lugna särskilt länge. Nu låter det kanske som om det här nyss har slagit mig, så är det ju inte. Det dyker ju upp då och då. På ett sätt är det märkligt nog lite lugnande att veta att så många känner likadant men å andra sidan kvarstår ju frågan. Om man aldrig blir nöjd, hur man än gör, vad är det man jagar och vad är det man tror att man ska uppnå?