söndag, juni 14, 2009
Fri i Hjärtat
En vän till mig kanske ska träffa en ny manlig bekant till midsommar. Allt gott med det kan man tycka. Men hon är orolig att det är fel. Att det är orättvist mot honom att träffas. Därför att hon inte är fri. Hon är inte fri i hjärtat. Det tillhör någon annan. Någon annan hon vill bryta sig fri ifrån. Det där fick mig att tänka. Och känna igen mig. För jag har också lätt att tro att jag måste lova bort mig. Att jag genast ska veta vad jag vill när jag träffar någon ny. Att det är orättvist mot den 'nya' annars. Att fortsätta träffas. Att jag liksom missleder dom på något sätt. Men jag tror att de allra flesta av oss känner att vi inte är fria i våra hjärtan. Visst, emallanåt är man det. Fri. Men det finns ofta långa perioder när man rent känslomässigt tillhör någon annan. Ett ex tex. Det tar tid att komma över. Men att vilja vidare, hoppas på ny kärlek och vilja träffa någon annan är inte fel för det. Det kan ju vara det som gör att man faktiskt tar det där steget och kommer vidare. Men visst är det jobbigt för någon att vara på andra sidan. Att träffa någon och falla för någon när man märker att hans hjärta fortfarande tillhör någon annan. När hans hjärta inte är fritt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland kan nog enda sättet att gå vidare från en (mentalt) oavslutad relation vara att hitta en ny relation. Om den nya känns bättre är det ju enkelt. Likaså om den känns ungefär lika bra. Det svåra är ju om den nya relationen känns sådär - mest känns som en språngbräda vidare från den gamla. Men man måste nog ha rätt till den typen av egoism ibland också. Hur ska man annars göra? Kärlek och relationer är på tok för svåra och ologiska saker! Man borde sluta med sånt. Men hur kul blir livet då?
SvaraRadera/Marcus
Jag har antingen
SvaraRadera1: varit väldigt naiv.
X: haft tur.
2: träffat ärliga tjejer.
eftersom jag aldrig upplevt att hjärtat jag velat ha tillhört någon annan. Jag klarar själv inte av att lura mig själv på det sättet, med "språngbrädor" eller hoppas på att någon ny ska ta mig ur det gamla, även om avsikterna skulle vara ärliga. Känslan av att man använder/blir använd skulle vara omistlig annars.
Fri i hjärtat ja - annars funkar det inte. Åtminstone inte för mig.
Håller med Johan om att det inte är särskilt schysst att använda språngbrädor. Fast det kan ju bli så ändå ibland. Och man gör det förhoppningvis inte avsiktligt från början. Men det finns nog tillfällen då en ny relation är enda sättet att bli fri hjärtat och kunna gå vidare. Bara tiden kanske inte läker alla sår liksom. Men det är inte alls bra, det medges. För övrigt finns det väl inget som säger att du inte har lyckats med alla dina tre alternativ, Johan..? ;-)
SvaraRadera/Marcus
Alltså, jag menar inte att man alltid avsiktligt tänker sig att använda språngbrädor. Man tror väl alltid att den man träffar är den som ska kännas och vara rätt. Och Johan, att vara ärlig känns ju som en förutsättning för att saker ska funka. Självklart. Men att du aldrig träffat någon som hyser känslor ens lite grann för någon annan är ju tur och bra för dig. Verkligen. Själv upplever jag att mpånga går och bär på bagage och funderingar. Men det i sig innebär inte att man är oärlig. Snarare mänsklig :)
SvaraRadera