Det finns mycket jag kan göra nu som jag inte klarade av alls för några månader sen. Ett tag kunde jag ju knappt lämna lägenheten. Åka buss var inte att tänka på och ta sig till mataffären var nästan oöverstigligt. Bara att kunna köra bil igen tog mig ett halvår. Det är en väldigt lång tid när jag tänker på det nu men det fanns inte på kartan. Nu för tiden kan jag faktiskt göra det mesta igen och det är fantastiskt skönt. Bara att kunna gå och träna gör mig glad. Och att kunna vara ute på stan bland folk är fantastiskt. Men det finns fortfarande saker som är svårt och för att klara av att göra alla vanliga saker måste jag fortfarande ta det väldigt lugnt, samla energi och ha ett väldigt begränsat och inrutat veckoschema. Låter säkert trist och är det ibland också men följer jag det så fungerar jag. Gör jag för mycket runt omkring och utanför schemat så går det fel och kroppen går i strejk. Känsligheten för ljud och mycket stimuli i form av trafik, mycket folk, musik, tv etc finns kvar så det beror lite på dagsform. Och jag har fortfarande väldigt svårt för att prata i telefon. Det går nästan inte alls. SMS funkar och mail funkar men telefon går inte bra. Så om ni tycker att jag hör av mig dåligt, har mobilen avstängd och är kort i tonen när ni väl får tag på mig så är det för att telefonen inte är min vän än. Jag tar fortfarande små babysteps framåt och än är det långt ifrån över. Bild lånad från ladygaga.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar