Grizzly Man

Herregud vilken tur att det är kort vecka. Vet inte vad det är men jag känner mig rätt nere. Dämpad liksom. Kanske alltid blir lite så när man kommer hem till samma gamla vardag efter en mysig resa men det här är inget kul. Det är svårt att andas och jag är trött och tung i stegen. Behöver ta hand om mig och komma på spår igen tror jag. Allt tar så lång tid och det känns lite som jag står och stampar. På så många olika plan.

Såg delar av dokumentären Grizzly Man igår och utan att låta helt galen så kunde jag faktiskt känna mig lite avundsjuk på Timothy Treadwells något annorlunda liv med björnarna i Alaska. Inte för att jag har en stark längtan efter att leva friluftsliv bland livsfarliga djur utan mer på grund av hans brinnande intresse och hans totala övertygelse om vad som var hans mål och mening i livet. Det där med att hitta sin plats, att känna att man har hittat sin speciella talang och sitt kall i livet. Att känna att man är helt säker på vad man vill göra och sen verkligen gör det. Det kan jag längta efter. Modet att följa mitt hjärta och mina drömmar och ägna mitt liv åt det jag verkligen älskar att göra. Hitta sätt att få det att funka på. Även om det är något bra mycket mer odramatiskt än att leva bland björnar. Han blev förövrigt uppäten. Timothy Treadwell alltså.