Konsten Att Skjuta Upp Saker

En av mina kloka medicinmän sa någongång i höstas att ett av dom stora målen med hela min process är att få mig att bli mer slarvig. Jag fattar förstås precis vad han menar men när man använt ett helt liv för att se till att hålla ordning på saker och ting så är det rätt svårt att gå med på att frivilligt bli slarvig. För jag måste verkligen jobba på att bli slarvig. Ganska hårt dessutom. Och i min värld har det inte funnits något 'skjuta upp till i morgon'. Jag har alltid gjort nu. Och någonstans också haft en stolthet i att jag minsann inte är så där lat och slapp att jag alltid skjuter upp. Nä, jag gör nu. För varför vänta? Men nu är det precis just det jag ska göra. Vänta. Och någonstans har jag ju lärt mig att förstå att hela den här tiden i mitt liv förmodligen är här för att lära mig någonting om tålamod. Och att det faktiskt är så att om man väntar och tar några djupa andetag så visar det sig allt som oftast att det man ville igår faktiskt inte är det man vill idag. När man har haft tid att tänka lite på det, sova på saken och känna efter. Orkar jag? Vill jag? Och är det bättre att göra det där jag nu ville göra lite längre fram? Men det är svårt. Varje dag är det svårt.