Acceptans

Fan vad skönt det är att bli äldre. Inte utseendemässigt kanske...men rent erfarenhetsmässigt och mentalt. Det här med acceptans tar tid (för mig i alla fall) men det faller liksom på plats i maklig takt, bit för bit. Trots att jag är otålig till min natur (en egenskap jag lärt mig acceptera, leva med och numera till och med uppskatta) så är det en rätt intressant process det här med att lära känna sig själv. Att utsättas för olika val och situationer där man till slut kommer fram till att ja, det där var bra och det där var mindre bra. Så här vill jag leva, eller inte. På både stora och små plan. Då kan man anpassa sitt liv bättre så att det funkar enklare och skönare och det fina i kråksången är det där klyschiga att när man tar hand om sig själv rätt och mår bra så mår dom runt omkring en också bra. Men det är verkligen inte alltid så lätt.