Soffliggare

Jag sa nej. Till slut. Med lite hjälp. Jag är inte så bra på det. Än. Att säga nej alltså. Men det blev inget Idre. Min hälsa fick komma först. Så istället frigjordes plötsligt en hel helg för att lugna ner mig, vila ut, bli av med förkylningen och hitta tillbaka till lite positiv energi igen. Det känns jätte tråkigt att missa konfirmationen. Förstås. Men samtidigt försöker jag tänka att det här betyder att jag faktiskt börjar lära mig. Lära mig att det är ok. Ok att sätta mina behov först. Att lyssna på kroppen och sätta gränser. Även om det är svårt.