Vänder Hemåt

Klev precis innanför dörren. För bara några timmar sen badade vi fortfarande i Medelhavets blåa vatten och sanden var för varm för att gå i utan flipflops. Varma kvällar utan tanke på koftor eller sjalar har avlöst varann till en ständig ström av grekiskt vin och vitlöksdoftande mat. Jag längtade inte hem. Det är underbart med semester och resor, med nya länder och andra klimat. Många brukar drabbas av hemlängtan efter ett tag och visst är det skönt att sova i sin egen säng och slippa leva ur en resväska. Men i taxin på väg hem från Arlanda kväll hade jag inte ens en liten känsla av att pusta ut och landa i känslan av att vara hemma. Tvärtom. Jag började fundera över vart jag ska resa nästa gång och hur snabbt inpå det kan bli. Ibland undrar jag om jag levt i nåt annat land i tidigare liv. Sverige är fint på massor av sätt. Men till och med under svensk högsommar, som nu, var det kallt att kliva ut i natten utanför flygplatsen. Det finns något i resandet och hemkommandet som gör mig melankolisk. En känsla av att inte veta vart jag ska och vart jag är på väg. Och med allt som hänt i Norge och sen Amy Winehouse död på det så har det varit en omtumlande och mörk vecka som här väckt mycket tankar och känslor mitt i sommarsolen. Så det är inte helt lätt att vara hemma igen. Men det ska ändå bli skönt att få sova i min egen säng i natt.