Att Lära Sig Att Fuska

Det är svårt att programmera om sig. Det är det. Trots hjälp från kloka medicinmän, böcker, samtal och en hel del insikter så är det lätt för mig att falla tillbaka i gamla mönster. Vet inte om jag skulle kalla det grundläggande personlighet men det verkar som att man är en viss typ av människa redan från början. Även om man självklart utvecklas, förändras och går igenom olika faser så är man en viss typ av grundperson tror jag och jag är en sån som är en smula rastlös. Otålig. Och snabb (För det mesta alltså. Väldigt lat ibland) Jag går snabbt, jag pratar snabbt, jag agerar ofta snabbt (och en smula impulsivt kanske...) I många fall är det bra, men i vissa fall är det påfrestande både för mig själv och omgivningen. Alla hänger inte alltid med i svängarna. Men trots att jag numera skiter i en hel del saker, rensar bort vissa typer av ansvar och släpper dåligt samvete och skuldkänslor som tidigare tyngde mig så finns ändå den där otåliga, duktiga flickan kvar. Hon som driver på, är engagerad, vill vidare och framåt. Och som gärna vill göra det nu och inte sen. Det är en balans efter det här året att få det att gå ihop. Att omfamna målmedvetenhet och passion men att hitta balans och bromsa lite ibland. Att lära sig att det är ok att fuska. Att inte alltid topprestera och att våga släppa taget. Har i alla fall lärt mig att skita i att bädda sängen. Alltid nåt.