Otåligt Pirr Och Avgörande Infall

Jag har faktiskt inte hunnit tänka på det så mycket men i och med den här långhelgen och välbehövlig sömn så märker jag hur det kommer krypande. Nervositeten och faktiskt även resfebern. Det börjar verkligen dra ihop sig nu. Inte alls långt kvar. Undrar hur det kommer att bli. Hoppas det blir bra. Det är första gången på ett tag nu som jag ger mig hän till ett av dom där infallen. Ett infall som kan vara avgörande. Det händer inte så ofta att jag får såna. Inte för mig i alla fall. Men ibland slår det till och det är den känslan jag längtar efter. Den där inspirationen och känslan av att veta vad man ska göra, vart man ska ta vägen och vilket spår man ska ta i livet. För mig är känslan ofta stark men ganska otippad. Till exempel hände det den gången när jag ganska plötsligt bestämde mig för att flytta till en annan stad för att plugga på universitetet, även om jag egentligen inte visste vad jag ville plugga. Men det blev både bra och avgörande för vad som följde senare i livet. Eller den gången infallet och känslan övertygande mig om att jag plötsligt skulle in i den bransch där jag idag jobbat en hel massa år. Jag har ingen aning om var den kom ifrån. Men den var stark och den visade sig vara rätt, med facit på hand. Känslan är tillbaka nu och kanske är det nu jag är på väg. Det kommer jag inte att veta förrän senare.