Singelhäng

Pratade lite med Ludde och Peaches igår över några glas vin på trevlig uteservering. Om varför man kanske mest umgås med andra singlar istället för med par och småbarnsfamiljer. Det har ju en hel del med livsstil och flexibilitet att göra så klart. Och visst beror det också på vilka val man gör i livet. Men det kan ju hända att man som singel inte ens blir tillfrågad om man vill följa med på fester och parmiddagar för att paren inte trodde att man som singel skulle tycka att det var så kul att bara umgås med andra par. I dom fallen får man inte ens chansen att välja om man vill eller inte. Och sen när singelkompisar träffar någon så vill jag så himla gärna vara glad för deras skull men det är inte alltid helt lätt. För ofta kanske man har umgåtts väldigt mycket och ofta och den närheten kan försvinna på ganska kort tid. Så det finns någonstans en sorg i att relationen oss emellan förändras. Kan man inte bara vara ett gäng vänner som umgås, oavsett status? Det är så typiskt Sverige dela upp umgänge i 'par' eller 'singlar'.