Sommaren Är Lång

Tiden går ganska sakta just nu. Det är nog nödvändigt men ganska ovanligt för mig som alltid brukar fylla mina dagar till bristningsgränsen. Så sommaren känns lång och väldigt konstig för det är vare sig semester eller sommar eller ledigt, utan något annat där emellan som i bästa fall kan beskrivas som en paus. Som en timeout. Ibland undrar jag hur det blir sen, när det är slut. Blir allt som vanligt? Och vad är vanligt? Men för det mesta förstår jag att jag inte borde. Att det inte är någon idé att tänka sen. Att undra vad som kommer. Hur det blir. Att det bara går att ta lite i taget. En dag i taget. Resten får bli som det blir.