Åldersnoja

Jag brukade vara rätt dålig på att ta emot komplimanger tidigare och är nog inte så särskilt bra nu heller. Men jag blir bättre. Och i min värld spelar det inte så stor roll vem dom kommer ifrån. Jag kan bli så förvånad när folk skakar av sig och tycker att det var en äcklig gammal gubbe som sa något fint. Den äckliga gamla gubben (som förmodligen bara vara en mindre attraktiv man i 50 + åldern) har i mina ögon samma rätt att bli tackad som den där snygga 30 åringen. Är det inte alltid gulligt när någon säger något fint (jag pratar inte om sliskiga kommentarer här) oavsett hur dom ser ut eller hur gamla dom är? På samma sätt bryr jag mig förhållandevis lite om ålder när jag dejtar. Jag kanske inte skulle dejta någon som fortfarande var tonåring (även om jag vet vissa killar i min ålder som gör det) men vad spelar en sån sak som ålder egentligen för roll? Hjärta och mognad sitter inte i antalet år man har levt. Vissa 25 åringar jag har träffat är mer seriösa än 45 åringar. Och det är inte varje dag man springer på någon man gillar (inte jag i alla fall, och någon som dessutom gillar en tillbaka!?) ska man låta något som ålder stå i vägen då? Det tycker inte jag. Vad tycker ni? Har ni historier om åldersskillnad, både positiva och negativa kanske?