Muffinsmonstret

Ok, jag vet inte hur det är för er men jag har ofta en kamp med mitt muffinsmonster. Muffinsmonstret är den delen av oss som tänker 'Gud vad gott det hade varit med en gräddig pasta, eller kanske en stor grillad macka med smält ost, världens största kanelbulle och kanske en stor portion glass med vispgrädde efter det'. (För vissa kanske det istället gäller öl och whiskey men ni förstår vad jag menar tror jag) Man kan mentalt försöka kontrollera det där och knapra morötter men ibland är muffinsmonstret mer envis än annars. Till exempel om man har mens, är bakis eller kanske olyckligt kär eller så. Att förlora mot muffinsmonstret med andra ord oftast rätt lätt hänt och i längden är det en ganska dåligt för figuren. Han har nämligen en tendens att lägga sig och lura runt midjan, i bilringsnivå liksom...Igår var han ovanligt bråkig och jag kapitulerade (tyvärr rätt snabbt) och åt dillchips till middag. Jag vet...Dålig idé. Och jag toppade dessutom chipsen med ostbågar trots att jag bara nån timme innan åt pasta med grädde och oxfilé. Douglas!! Nu måste du ta mig i örat. Muffinsmonstret håller på att ta över.

Sitta Still

Så, nu har jag funderat ett tag och kommit fram till att jag nog både kan och ska lugna mig lite. Skönt. Hoppas att jag håller mig till det. Idag händer inte så mycket i alla fall. Efter allt för många Blood Shots på Bröderna Olsson igår där vi firade Råttans födelsedag är det dags att krypa till kojs. Innan klockan 21.30 en lördagskväll.

Det Där Om Att Jaga

Jag verkar inte kunna sitta still. Det har nog alltid varit så egentligen. Att jag alltid har något på gång. Drar igång nån stor plan, reser i väg på nån resa, anordnar nån fest, flyttar till annat boende. Vet inte riktigt var den där rastlösheten kommer ifrån och om jag bara ska acceptera den och låta den härja fritt eller öva mig på att bara vara och släppa taget. Släppa kontrollen. Göra ingenting. Som nu tex, samtidigt som jag just råkade boka en resa (fantastiskt kul!) så har jag varit i kontakt med en mäklare ang att sälja min lägenhet. Det i sig är inget nytt. Det har jag tänkt på i flera år. Jag saknar vissa saker där jag bor nu (ja, jag vet, i-landsproblem på ganska hög nivå). Men skulle jag egentligen inte bara kunna lugna mig lite? Landa i att inte dra igång stora projekt och planera stora förändringar. Bara låta saker vara lite status quo en stund. Det brukar inte hålla så länge...

Ooops...

Råkade just boka en resa till LA och New York. Med ett litet stopp i Vegas. Hoppsan...

Prinsar & Prinsessor

Efter några intensiva dagar av bad, matande, blöjbytande, pussande, mysande och prinsessritande vilar jag upp mig i min lugna lägenhet. Jag älskar min guddotter, hon är så vansinnigt söt. Och hennes storasyster är 4,5 år stor (om du frågar henne alltså) och har ändlöst med energi. Vi har gått runt med tiaror efter att ha lekt hårfrisörskor kanske 10 gånger och jag kan inte ens räkna antalet prinsessor jag har ritat på begäran. Som så klart alla gifter sig med en vacker prins. Exakt så där var jag också när jag var liten. Livet visade sig vara lite mer komplicerat än så. Min drömprins har i alla fall inte dykt upp än. Eller så har han det bara det att det inte blev som jag trodde.

Vänder Hemåt

Klev precis innanför dörren. För bara några timmar sen badade vi fortfarande i Medelhavets blåa vatten och sanden var för varm för att gå i utan flipflops. Varma kvällar utan tanke på koftor eller sjalar har avlöst varann till en ständig ström av grekiskt vin och vitlöksdoftande mat. Jag längtade inte hem. Det är underbart med semester och resor, med nya länder och andra klimat. Många brukar drabbas av hemlängtan efter ett tag och visst är det skönt att sova i sin egen säng och slippa leva ur en resväska. Men i taxin på väg hem från Arlanda kväll hade jag inte ens en liten känsla av att pusta ut och landa i känslan av att vara hemma. Tvärtom. Jag började fundera över vart jag ska resa nästa gång och hur snabbt inpå det kan bli. Ibland undrar jag om jag levt i nåt annat land i tidigare liv. Sverige är fint på massor av sätt. Men till och med under svensk högsommar, som nu, var det kallt att kliva ut i natten utanför flygplatsen. Det finns något i resandet och hemkommandet som gör mig melankolisk. En känsla av att inte veta vart jag ska och vart jag är på väg. Och med allt som hänt i Norge och sen Amy Winehouse död på det så har det varit en omtumlande och mörk vecka som här väckt mycket tankar och känslor mitt i sommarsolen. Så det är inte helt lätt att vara hemma igen. Men det ska ändå bli skönt att få sova i min egen säng i natt.

Att Vara Vuxen

Jag vet inte exakt när man blir vuxen egentligen. Jag har nog varit det länge oavsett hur man resonerar. Kanske man räknar in saker som att ha eget boende, egen ekonomi, tjäna egna pengar och sånt. Men vissa dagar känner man sig mer vuxen än annars. Idag var en sån dag. Intensiv på många sätt. Nu är jag helt utmattad men glad att jag även är vuxen nog att tillåta mig själv att vila.

Aldrig Nöjd

Det är ironiskt egentligen. Det här med bikiniångest alltså. När jag var (rätt mkt) yngre gick jag faktiskt en bikinivisning för ett modeföretag. På Hard Rock Café. På bardisken! Herregud. Inte ens då tror jag att jag var särskilt nöjd med hur jag såg ut. Om jag tittar tillbaka på det idag hade jag mördat för att se ut som jag gjorde då. Men är liksom aldrig nöjd. Borde lära mig att vara nöjd med hur läget är precis just nu. Och dessutom inse att det är en massa andra saker som spelar in här i livet. Utöver hur man ser ut på stranden menar jag...

Bloody Sunday

Det verkar som min söndagsångest är tillbaka igen. Och jag har inte direkt gjort nått för att förbättra den idag, snarare tvärtom. Ett helt koppel av dåliga omständigheter har gjort det här till en synnerligen dålig dag.

1. Kärlekstrubbel

2. Nästäppa och huvudvärk

3. Ingen att leka med

4. Stökig lägenhet

5. PMS

6. Korkad nog att trots punkt 1-5 bestämma mig för att bikinishoppa, just idag. Bad idea.

Ridå

Missing

I thought that things like this get better with time
But I still need you, why is that?
You're the only image in my mind
So I still see you... around

I miss you, like everyday
Wanna be with you, but you're away
Said I miss you, missing you insane
But if I got with you, could it feel the same

Words don't ever seem to come out right
But I still mean them, why is that?
It hurts my pride to tell you how I feel
But I still need to, why is that?

Beyoncé - I Miss You

Soffliggare

Jag sa nej. Till slut. Med lite hjälp. Jag är inte så bra på det. Än. Att säga nej alltså. Men det blev inget Idre. Min hälsa fick komma först. Så istället frigjordes plötsligt en hel helg för att lugna ner mig, vila ut, bli av med förkylningen och hitta tillbaka till lite positiv energi igen. Det känns jätte tråkigt att missa konfirmationen. Förstås. Men samtidigt försöker jag tänka att det här betyder att jag faktiskt börjar lära mig. Lära mig att det är ok. Ok att sätta mina behov först. Att lyssna på kroppen och sätta gränser. Även om det är svårt.

Till Fjälls

Knappt hemkommen ska jag bara vända om och hoppa in i en bil och sitta 6 timmar upp till Idre. Brorsonen konfirmerar sig vilket så klart är härligt. Men jag hade behövt ta hand om mig och krya på mig istället för att åka i väg igen. För nästa vecka blir det Grekland. Ja, just nu är det lite för mycket ärligt talat. Skönt att det blir semester snart. Jag ska ligga totalt platt och plöja deckare med sand mellan tårna. I tio dagar.

Shit Hits The Fan

Det är den här klassiska ketchupeffekten. Allt på en gång. Helt plötsligt så blev det bara skit för hela gänget. Vi var ett litet trasigt gäng här i London som messade, ringde och mailade om vartannat om kraschade förhållanden, bråk, problem på jobbet, renoveringskaos, pengaproblem, förkylningar och huvudvärk. Plus att det började regna. Och blev skitkallt. Sitter här med täppt näsa och längtar faktiskt hem en smula vilket jag aldrig brukar göra. Som så många gånger tidigare känns det som förändringens tid det här. 2011 har gått så oerhört fort. Halvårsbokslut redan. Även om jag ogillar att hålla på att älta och ångra saker så är det lätt vissa saker som jag hoppas jag får ordning på under andra halvan av det här året.

Pubkultur

Jag var som ni vet inte ens särskilt förtjust i London för bara ett år sen. Men nu. Den växer sig in i mitt hjärta den här staden. Jag, som inte ens gillade pubar, saknar pubkulturen som tusan när jag kommer hem till Stockholm. Det är så enkelt och så opretentiöst och så naturligt att man inte ens reflekterar över att man plötsligt druckit vin i fyra dagar i rad och att det är mitt i veckan eller kanske söndag. Hemma rynkar man gärna på näsan åt sånt. Gå ut på söndagar är liksom inte svenskt. Men å andra sidan är jag sällan i särskilt god form när jag kommer hem igen från London. Den här gången har jag försökt och undvika dom allra värsta chips och majonäsfällorna men jag har kanske inte fokuserat helt och fullt på det som faktiskt lurar runt hörnet, dvs bikinisäsongen. För som svensk tjej här borta så är man tydligen så där härligt exotisk (trots att det ju vimlar av svenskar här) och blir uppvaktad och stannad på gatan till höger och vänster. Ni vet, som i den där gamla Norrlands guld reklamen (var det väl?) Nånstans i världen är man snyggast. Kanske inte snyggast men definitivt snyggare än vad man är hemma bland alla trådsmala supermodellerna runt Stureplan. Så om ni vill ha lite uppskattning flickor, åk hit. Inte för att engelsmän alltid är så fagra att titta på, det ska villigt erkännas, men puben kommer att vara saknad ändå.

Hem Och Vända

Det var svårt att slita sig från Borlänge och det blev alldeles för lite sömn, Men nu är jag hemma och packar om väskan. I morgon blir det ett plan till London istället. Härligt!