Blir man deppig av sorgliga låtar eller lyssnar man på sorgliga låtar för att man är deppig? Den eviga frågan. Jag är faktiskt inte ett dugg deppig idag men lyssnar ändå på George Michaels version av 'I Can't Make You Love Me' (Alfa skulle väl skrika 'Bonnie Raitt!' vid det här laget) och Sades 'No Ordinary Love'. Vansinnigt sorgliga men också vansinnigt vackra låtar. Fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar