Kort Stubin

Hörde i en föreläsning nyligen att oavsett hur och vilka underbara saker som händer i våra liv (som giftermål, nytt jobb, nytt hus, barn eller så) så håller inte lyckan sig konstant i mer än max tre månader. I genomsnitt alltså. För sen börjar vi tänka på att det kanske är dags att möblera om, löneförhandla, flytta igen eller göra nån annan förändring. Och man kan ju undra, om vi ändå inte är nöjda oavsett vilka förändringar och förbättringar vi gör i våra liv varför (eller åtminstone jag) strävar vi efter förändring och det vi tror är förbättring. Det finns tex dom omkring mig som verkar tro att det är jätte viktigt att jag träffar någon och om jag bara gjorde det skulle livet bli jätte mycket bättre. Självklart vore det härligt och roligt men det eliminerar ju inte alla problem och motgångar i livet. Nåja, nu ska jag inte låta pessimistisk men det är ganska intressant att tänka på.