Destruktivitet och Medberoende

Jag vill gärna rädda hela världen och dom jag bryr mig om. Det kan jag naturligtvis inte göra och bör inte göra heller. Men jag vill gärna det. Självklart finns det tusen olika anledningar till varför det är så. Som tur är har jag kommit till lite insikt dom senaste åren och trillar inte dit lika ofta och pladask som tidigare. Låter inte andras behov förbehållslöst komma först, anpassar mig inte alltid och vänder inte alltid ut och in på allt från klädsmak till musikstil för att passa in eller passa ihop bättre. Blir bättre på att säga ifrån och säga nej. Ha tydligare gränser. Veta vad jag vill. Det är inte enkelt och ibland krävs det en hel del tid och eftertanke för att känna efter och komma fram till vad som är jag och vad jag egentligen vill. För min egen skull. Det som verkar vara så enkelt för så många (att veta sina gränser och vem man är och vill vara) önskar jag var lika lätt för mig men så är det inte. Men ganska nyligen hamnade jag i två olika situationer och relationer där jag aktivt valde att gå åt andra hållet. Gå ifrån destruktiviteten och ångesten. Gå ifrån det där medberoendet som jag annars så lätt dras in i. Gå ifrån och istället välja mitt eget liv. Det kändes faktiskt väldigt väldigt bra.