Det var mycket gamla minnen som väcktes till liv igår. Gamla ex. På samma ställe. Men på ett ganska bra sätt ändå. Det visade sig att när jag väl stod mitt emot och kunde känna hur det kändes så fanns inte så mycket ilska eller konstigheter kvar. Jag antar att det är som den där gamla klyschan, att tiden läker alla sår. Inte alla kanske men tiden gör att vissa saker känns lättare. Eller så hade det att göra med allt det där bubblet jag hade pimplat i mig. Men jag tror inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar