Monogami?

Det är inte första gången jag funderar över det här ämnet och jag vet att det kan vara att ge sig ut på djupt vatten men jag tänkte ändå dela med mig lite. Ända sen den stora uppståndelsen med Tiger Woods och Elin så har jag känt lite att det mest är konstigt att folk blivit så väldigt upprörda. Missförstå mig rätt, han gjorde förstås fel. Han ljög för sin fru och verkar ha uppträtt som ett svin. Han gjorde så klart fel. Det jag menar är mer att det är konstigt att vi fortfarande ska bli så förvånade över när kända personer är otrogna. Det är ju i stort sett ingen som är trogen känns det som. Dom är otrogna och skiljer så stup i kvarten hela bunten. Då är det ju nästan mer konstigt med dom som håller ihop och inte är otrogna. Och den stora frågan är ju, är det så vansinnigt farligt egentligen? Och då menar jag förstås inte att man ska ljuga och bedra utan mer att man kanske realistiskt ska acceptera att under ett långt förhållande eller äktenskap så kommer det att finnas tillfällen där båda den ena eller båda parterna vill eller kommer att göra något med någon annan. Att det liksom ligger i vår natur och i vår sexualdrift. Och om man inte sätter den totala monogamin som norm och inte tycker att det är det mest fruktansvärda brott man kan begå så kanske fler äktenskap skulle hållt ihop i den långa loppet? Om man mer kan acceptera och prata om det. Kontroversiellt absolut och svårt. Men det verkar funka för några. Och med det menar jag inte allt alla ska leva i kollektiv och ha sex med varann hela dagarna men det kanske ni förstod. Funderingar?