Mycket Snack Och Liten Verkstad

Jag brukar ogilla när folk snackar för mycket om saker som aldrig blir av. Folk som alltid skjuter upp saker eller klagar på saker men som sen aldrig ser till att ändra så att det blir bättre. Eller folk som aldrig kommer framåt för att dom skyller på diverse omständigheter. Allt ska hända sen, efteråt. Men den här vintern, som håller på att ta knäcken på oss hela högen, påminner mig om att jag tyvärr i vissa fall är likadan. För det mesta brukar jag vara ganska handlingskraftig. Varför vänta till senare om du kan göra något nu typ. Men varje år, varje vinter, grymtar jag om att Sverige är fel land för mig. Att jag så gärna hellre skulle bott någon annanstans. Där klimatet var varmare, öppnare och gladare. Där människorna inte var så kalla och frusna att man inte ens kan hälsa på varann på gatan. Någonstans där man kan sitta ute och äta, där man kan ta långa promenader utomhus utan att oroa sig för att bryta lårbenshalsen och frysa ihjäl på kuppen. Men trots allt mitt grymtande så bor jag kvar här. I år igen. Om jag nu ska vara så handlingskraftig, varför har jag fastnat i det här landet som är för kallt och mörkt?