lördag, mars 06, 2010

Val i Livet

Läser Förvirrad Flicka Söker om kärlek och förhållanden och känner igen mig i hennes ord. Om hur svårt det kan vara att ändra sitt mönster och frågan om hur mycket man kan påverka själv. Varför det blev så att den här situationen blev min lott och en annan sitiation någon annans. Men trots att vi med erfarenhet och tid ofta kan se tillbaka på våra val och mönster och bättre förstå hur saker och ting hänger ihop är det svårt att ändra den man är. Det skulle vara som att plötsligt bestämma sig för att falla för en annan typ eller att ha mer tålamod med något som inte känns speciellt bra ens i början. Visst kan man ändra sina mönster och visst lär man sig av sina misstag. Men det känns ofta att det är något djupare och mer grundläggande som gör att man dras till en viss person och inte till en annan. Hur mycket ska man klandra sig själv för sina val och är det verkligen så att andra har gjort så mycket mer medvetna val för att ta mer långsiktiga och strategiska beslut? Det här är frågor som blir tydligare med åren och åldern. När man var tjugo spelade det inte riktigt lika stor roll. Men som jag skrivit förut händer det också att jag ibland tittar på det jag tror att jag vill ha och undrar vad det är jag egentligen strävar efter. Om det är så att det mest är åldern och hur omgivningen ser ut just nu runt omkring mig som gör att jag vill och framförallt förväntas vilja vara vid en viss punkt i livet där familj, radhus och barn är det enda riktiga. Det bästa är nog att sluta jämföra sig med andra.

2 kommentarer:

  1. Kloka tankar. Livet är intressant. Man tänker mycket. Det måste man och det vill man, men ibland kanske man skulle tänka lite mindre, bara vara och låta saker hända (eller inte hända). Träffar man till exempel nån som känns intressant behöver man ju inte börja med att fundera över om man skulle funka ihop med barn, villa, Volvo etcetera. Lite mer ta en dag i sänder och saker som de kommer. Carpe diem är en galet uttjatad men bra klyscha.
    /Marcus

    SvaraRadera
  2. Håller verkligen med. Huvudet på spiken. Jag tror absolut att man tänker för mycket ibland. Och drar för stora växlar för snabbt vilket kan leda till problem och förhastade slutsatser. Carpe diem.

    SvaraRadera