söndag, juli 31, 2011

Muffinsmonstret

Ok, jag vet inte hur det är för er men jag har ofta en kamp med mitt muffinsmonster. Muffinsmonstret är den delen av oss som tänker 'Gud vad gott det hade varit med en gräddig pasta, eller kanske en stor grillad macka med smält ost, världens största kanelbulle och kanske en stor portion glass med vispgrädde efter det'. (För vissa kanske det istället gäller öl och whiskey men ni förstår vad jag menar tror jag) Man kan mentalt försöka kontrollera det där och knapra morötter men ibland är muffinsmonstret mer envis än annars. Till exempel om man har mens, är bakis eller kanske olyckligt kär eller så. Att förlora mot muffinsmonstret med andra ord oftast rätt lätt hänt och i längden är det en ganska dåligt för figuren. Han har nämligen en tendens att lägga sig och lura runt midjan, i bilringsnivå liksom...Igår var han ovanligt bråkig och jag kapitulerade (tyvärr rätt snabbt) och åt dillchips till middag. Jag vet...Dålig idé. Och jag toppade dessutom chipsen med ostbågar trots att jag bara nån timme innan åt pasta med grädde och oxfilé. Douglas!! Nu måste du ta mig i örat. Muffinsmonstret håller på att ta över.

3 kommentarer:

  1. Åh, I know him!!!
    Han har varit på besök här rätt länge, men imorrn ska han ut, är det tänkt!
    Av nån anledning smyger han sig ofta på när jag är bakis... :S

    SvaraRadera
  2. Han har helt klart varit på besök här med i två dagar. Körsbärspaj till kvällsmat :-(
    Han brukar hålla sig borta när B är hemma, så jag skyller på honom nu när han är iväg.

    Muffinsmonstret... rätt gulligt namn ändå ;-)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Mitt muffinsmonster vägrar inse att semestern är slut! Han är riktigt kinkig och får fortfarande oftast som han vill. Måste få bukt med det här.

    SvaraRadera