onsdag, augusti 10, 2011

Big Talker

Jag är en humörsmänniska. Så är det bara. Jag tycker ibland att jag lugnat ner mig och visst har jag fått lite distans och tålamod med vissa saker. Men överlag. Jag har mycket starka känslor och går in för saker rätt hårt. Kan svänga fram och tillbaka. Och ibland händer det att jag berättar för mycket för folk som inte borde veta av bara farten. Just då känns det helt ok men sen när jag lugnat mig lite känns det så onödigt att jag blivit så privat eller eldat upp mig om nåt. Just nu känns det som jag berättade vissa saker för några på jobbet och pratade om privata saker helt i onödan vilket jag kommer få ångra ett tag nu. Man ska väl inte vara så hård mot sig själv men ibland skulle jag vilja lära mig att hålla käften lite.

3 kommentarer:

  1. Jag är sådan med. Men nu har jag äntligen (nästan) lärt mej att hålla tyst i vissa sammanhang/grupper som inte borde veta så mycket om mitt liv eller om något har hänt.... Har t.o.m tagit bort en stor del av min kollegor...

    SvaraRadera
  2. Hjälp, det där inlägget hade jag kunnat skriva!
    Jag har en tendens att bli väldigt öppen, på gott och ont. Tänker alltid att jag ska bli mer "hemlig", men det går sådär.. Det är väl så jag är.
    Men ibland går munnen före hjärnan...

    SvaraRadera
  3. Precis så. Men det är ju det där med att faktiskt lära sig att acceptera att man är olika och nu är vi så här, på gott och ont. Även om man kan öva lite på att knipa trut ibland... :)

    SvaraRadera