Ingen Som Tackar En

När man orkar göra en sak om dagen så känns det som tiden går väldigt långsamt. Det jag gjorde på förmiddagen kan kännas som att det var för en vecka sen. Alla dagar liksom flyter ihop på något vis. Det är en rätt märklig känsla. Jag undrar hur länge det här vakumet kommer att fortsätta. Det känns liksom inte som att det blir bättre heller. Det bara fortsätter. Men jag kan säga att begreppet 'Det är ingen som tackar en' har blivit solklart för mig dom senaste veckorna. Eftersom jag gjort saker för andra och lagt för mycket energi på fel saker har jag noll energi kvar till mig själv. Det är smärtsamt tydligt nu och som sagt, ingen tackar mig för det. Men jag måste ställa in precis allt jag älskar och allt jag tycker är roligt för att jag inte orkar. Hoppas innerligt att jag lär mig något av den här hårda läxan och lever mer balanserat längre fram.