Icke-Par Klubben

It's All Gonna Be Fine skriver om Icke-Par Klubben och jag håller med henne. Det är väldigt uppdelat här hemma. Par umgås med par, barnfamiljer med barnfamiljer och singlar med singlar. Inte uteslutande så klart men i grova drag tycker jag att det ser ut så. Inte alltid det är nåt fel med det, tvärtom, det finns en hel del fördelar med det. Men det kan förstås bli lite ensidigt och det gör dessutom att man som vänner lätt tappar kontakt när man går in i en ny fas. När bästisen träffar en kille tex och man själv fortfarande är singel. Eller när vännerna skaffar barn. Och det är lätt att längta till något man inte har och saknar. Däremot tror jag att det är farligt att tro att allt ska ordna sig och hela livet kommer bli annorlunda om man bara träffar någon. Att det ska vara det största målet i livet liksom. Det finns ju en hel del problem i parrelationer också. I veckan träffade jag tex en vän till en vän i samma ålder som jag själv. Hon berättade att hon förhoppningsvis kommer skilja sig under året. Att hon levde separerad sen en tid tillbaka. I hennes värld såg mitt fria liv med långa solsemestrar och sovmornar ut som något hon längtade till. Ibland undrar jag om jag kanske slipper gå igenom en skilsmässa eftersom jag förmodligen kommer träffa någon senare i livet än många av mina vänner som redan nu har börjat separera och skilja sig. Och det innan jag ens börjat leva familjeliv. Kanske är det så. Huvudsaken är nog att må så bra i livet som möjligt här och nu. Oavsett om man är singel eller par.