söndag, januari 03, 2010

Reserapport

Ok då, på allmän begäran, här kommer en lite längre reserapport. För det första måste man komma ihåg att vare sig jag eller Irländaren har varit friska och krya på länge så det var lite av en chansning om vi skulle klara av resan eller inte. För några månader sen kunde ju inte någon av oss ens åka buss hemma i stan. Men det gick bra! Och värme, vita stränder och palmer gjorde underverk. Det gjorde det verkligen. Vi sov bättre än på länge (även om vi drömde otroligt mycket märkliga drömmar varje natt) och jag var gladare och lugnare än på flera månader. Men när vi lärde känna ett gäng svenskar på hotellet så bestämde jag mig för att inte berätta. Jag ville vara frisk, inte ses som sjuk och mötas med frågor varje dag. Så här i efterhand känns det lite konstigt eftersom vi hängde så mycket med dom. Som om jag ljugit, försökt framstå som någon annan än den jag var. Men nu blev det så i alla fall. Jag sa aldrig något om vad jag varit och är med om medan Irländaren frontade med sitt mående. Det visade sig att jag var äldst i gänget också och det försökte jag ducka det med..haha, det verkar nästan som jag ljög om det mesta när jag berättar det nu.

Men att vakna varje dag till sol, doften av solkräm och sen dra på sig flip flops och känna den vita sanden mellan tårna är lycka på riktigt. Båttur med snorkling och pina coladas, kall öl i eftermiddagssolen, bad mitt i natten och massor av skratt. Så borde man ha det jämnt. Och för mig var det precis det jag hoppades på, ett avstamp bort från det gamla och in i ett nytt år. Nu är det tillbaka till verkligheten och kylan igen. Men med laddade batterier och energi att ta tag i det nya året med mer kraft.

4 kommentarer:

  1. Vi behöver alla få ladda batterierna ibland och kanske behövdes de där små vita lögnerna för att det skulle fullbordas för din del =)

    SvaraRadera
  2. har sussie träffat en kärlek?

    SvaraRadera
  3. Nää, Sussie har inte träffat en kärlek.

    SvaraRadera
  4. Ååååh snacka om att jag fick bilder på näthinnan när jag läste sista stycket ;=)

    Sådär skulle man ha det oftare...!

    Kram
    /Douglas

    SvaraRadera