Rosa Champagne

Att inte kunna vara så där kul och glad och pigg som man vill och ibland brukar vara är jobbigt. Faktiskt. Även om ens vänner så klart säger att dom tycker om en som man är så vill man kanske hellre vara peppad och uppåt än som en våt liten disktrasa. Just idag hade jag inget val hur som helst eftersom jag inte ens kunde gå utanför dörren. Inte för att jag inte pallade utan för att det faktiskt inte gick. Jag kan knappt hålla mig uppe när jag sitter på en stol. Fattar nog själv nånstans att det inte är bra men bra ändå att snälla Chris kom förbi med mat, omtanke, perspektiv och rosa champagne. Champagnen är det i och för sig inte aktuellt att dricka upp än på länga vägar men det var ändå härligt att ha någon där som sa att jag var ok ändå. Trots att jag nästan inte orkar prata.