Eftersom Ni Gillade Hurts

Clare Maguire var förband på Berns. Jag älskar henne. Hela debutplattan är fantastisk. I trailern till Revenge på TV3 använder dom den här låten. Det här är inte orginalet utan Breakage Remixen men åh så bra.

Stay

Det blev aldrig nån Anton. Tyvärr. Brudarna var för bakis. Brukar vara jag som står för det men jag har jobbat hela helgen. Så istället klämde vi i oss världens största burgare på Texas Long Horn. Förra veckan slog nån slags rekord i mat. Hann med att äta på PA & Co, Zink, Mäster Anders, Texas Long Horn och Urban Deli. Nu blir det morötter i en månad...Under tiden lyssnar jag på världens bästa Hurts medan jag jobbar. Kommer aldrig att tröttna på den här låten.

Älskade Anton

Jag får aldrig nog av Anton Corbijn och har sett hans bilder på olika utställningar runt om i världen. Eftersom jag aldrig ens har varit på Fotografiska så är hans bilder en ypperlig anledning att ta sig dit. Alltid bra med ett litet avbrott för kultur och inspiration mellan jobbpassen.

Måndag och Fredag

Är det bara jag som tycker att veckorna går väldigt fort? Snart är det februari och det kändes som det nyss var jul. Hade önskat att jag kunde ligga på soffan i helgen men tyvärr blir det till att jobba både lördag och söndag. Men som tur är så är Alfa hemma över helgen och det måste firas med lite vin och god mat på Urban Deli.

Om Att Kunna Säga Nej

Om någon tycker att jag inte hör av mig så ofta så är det för att dom närmaste veckorna är smockfulla och jag kommer att jobba som en liten myra. Ta det inte personligt. Det är fokus 'bygga upp eget företag' nu och det slukar mängder med tid. Jag kommer upp och andas igen i slutet av mars. Jag lovar. Säga nej är inte min starka sida men nu måste det bli ett väl använt ord i min vokabulär.

15 000 kalorier senare...

Ja...alltså. Kostcirkeln har hamnat lite på sniskan. Hela helgen har det varit hamburgare, pommes, chips, jordnötsringar, pannkakor med grädde och sylt och ändlösa strömmar av vin. Dessutom har jag skolkat från gymmet i typ två veckor. Nu får det bli lite ordning på torpet igen. Men kul var det!

Upp Och Ner

Uppe med tuppen igen men av en trevlig anledning. Nu ska jag ner till Göteborg och gå på P3 Guld. Snabbvisit på västkusten men trevligt ska det bli. Trots stressig vecka så hoppas jag kunna slappna av och ha lite kul ikväll.

Uppe Med Tuppen

Gick upp innan sju idag och det är inte särskilt kul om man är jag. Jag tror att man kommer att vara antingen kvällsmänniska eller morgonmänniska livet ut. Klart det förändras med ålder eller småbarnsår och sånt men i grund och botten tror jag att man är det ena eller det andra. Och jag är helt klart en kvällsmänniska och har alltid varit. Sängen är aldrig skönare än på morgonen. Folk som går upp vid 5 eller 6 och som hävdar att morgonen är det bästa. Jag fattar ju inte vad dom gör...Alla andra sover, inget är öppet. Tyst, absolut. Men rätt trist också. Men hur som helst, vaken är jag u nu. Fullt med möten idag igen.

Oväntat Besök

Ja, apropå det där att det bara kan komma nån och knacka på dörren och liksom bara dyka upp så där. Tänk om det kunde vara nya tränaren i amerikanska Biggest Loser? Ni som läst ett tag vet ju att jag är helt hooked på det programmet...Dolvett är välkommen hit när som helst.

Att Orka Dejta

Jag har ju funderat lite på om jag ska ta upp nätdajtingen igen det här året. Börjar bli dags att göra nåt åt singellivet. Men det tar liksom lite emot. Det är visserligen ganska kul men det tar också en hel del tid. Just nu har mitt nya lilla företag fått vara i fokus och det känns som en helt rätt prioritering. Men det hjälper inte det obefintliga familjelivet. Kan det inte bara dyka upp en liten drömprins utan att jag ska behöva leta efter honom?

Blondettes Have More Fun?

Det var inte alls tänkt att det skulle bli så här. Jag ville visserligen bort från det där allra blondaste som jag haft rätt länge nu. Men jag tänkte inte att det skulle bli så här mörkt. Även om jag provat de allra flesta hårfärger som finns, utom rött, genom åren så känns det ändå ovant. Jag tycker jag är brunett nu men enligt frissan så gör dom ljusa slingorna att jag blir blondette (?). Så tydligen är det det jag är numera. Så nu återstår det bara att se om det är roligare att vara blondette än blondin. Rapport kommer. Mina nyårslöften kommer nog i och för sig att hindra mig från att ha allt för kul.

Äntligen Helg Och Tid För Vila

Nåja, inte riktigt än. Men snart! Jag har varit förkyld typ hela veckan men eftersom det visar sig att jag har en rätt så sträng VD (dvs jag själv) så har jag varit tvungen att jobba ändå. Personalpolitiken på den här firman är onekligen rätt så hård...Helgen ska få bli lugn och skön med mycket tid för vila och tillfrisknande. Och lite jobb eftersom jag måste förbereda mig inför nästa veckas möten. Och när förkylningen ör borta så är det dags att bege sig till gymmet igen. Förhoppningsvis är jag av med snuvan till på söndag.

Hemmakontoret

Alltså det här med att jobba hemma. Massor av fördelar. Och nackdelar. Mitt matsalsbord har numera förvandlats till arbetsplats med skrivare, pennor, sladdar, dator, bristfällig belysning och icke ergonomiska stolar. Det kommer kanske inte funka i längden...Jag är ju van att ha det ordning och reda hemma. Men gud så skönt att kunna planera sin egen tid.

Frostskador

Så himla typiskt att kylan kommer precis när vardagen är tillbaka. Som för att göra det lite extra deppigt med tidiga mornar. Typiskt. Tur att jag har mina tjocka pälsstövlar. Dom är omöjliga att frysa i.

The Switch

Har ni sett komedin The Switch (svensk titel: Pappa på burk) med Jennifer Aniston och Jason Bateman? Jag såg den igår. Även om det är en amerikansk komedi och inte särskilt förankrad i verkligheten så fick den mig ändå att fundera lite. Jennifer Aniston spelar Kassie som är i en ålder och en punkt i livet där hon vill ha barn men inte har någon man eller pojkvän att skaffa barn med. Hon bestämmer sig för att bli gravid och söker upp en donator. Jag vet självklart att processen är aningens svårare i verkliga livet (om man inte är en sån som provar första bästa från krogen, men det blir nog komplicerat på helt andra sätt) och att det inte alltid funkar direkt på första försöket som i filmen. Det jag funderade över var snarare den okomplicerade attityden till att bli ensamstående mamma. Att längtan efter att skaffa barn är så stor och självklar att dom ev hinder som kommer på vägen överskuggas. Undrar om jag någonsin kommer att ha en sån stor övertygelse att jag skulle våga göra en sån sak.

Nyårspeppen!

Känner ni? Det ligger liksom i luften. Det var så många som hade ett tungt 2011 och nu är det nystart. Det symboliska i att börja ett nytt år, utvärdera och gå vidare, ta nya tag och ta ett litet steg närmare till att leva det liv man vill. Jag tycker det märks överallt. Vänner man pratar med, kollegor, folk i gymmet (herregud vad fullbokat det är på alla pass! Jag ogillar januari på det sättet) folk man möter på gatan. Överallt ser jag peppen som bubblar under ytan. Foxy håller på att flytta till hus. Råttan och hennes kille råkade spontanköpa (!) ett hus dom med och har sålt lägenheten i stan. Vita har börjat på ett nytt projekt och Ludde börjar nytt jobb snart. Och själv fick jag mina nya visitkort i brevlådan idag. Peppen!

Massor Av Möten

Vidrigt väder att hasta runt i men det var inte mycket att be för utan bara att ge sig ut. Januari rivstartar på ett sätt som jag inte riktigt planerade men det är bara att sätta ena foten före den andra. Det löser sig. Det får det göra. Och nu hopar sig mötena i kalendern och innan alla hjärtans dag (usch, dags igen...) så kommer jag att hinna med både Göteborg och London. Ser mycket fram emot det.

Frilansande Tillvaro

Idag fick jag lite smak på hur det här nya frilanslivet jag precis börjat nosa på kan te sig. Trots att jag i vanliga fall är dålig på frukostmöten inser jag nu att det kan vara ett bra sätt att få mig ur sängen och starta dagen. Så det blev morgonmys med Chris i Vasastan och det behövdes verkligen. Det var så längesen vi sågs. Sen rullade allt bara på. Ärenden bockades av, tvätten fixades, massor av mail har skickats och möten bokats. Det kan nog bli riktigt bra det här.

Strama Tyglar

2012 firades in på ett storslaget sätt och när jag vaknade den 1 januari så låg det folk nerbäddade i hela lägenheten. Långsamt vaknade vi till liv och dagen spenderades i ett hav av kuddar och täcken framför Ivanhoe. Ingen såg hela filmen (det gör man ju aldrig, man somnar ju jämnt) och pizzan var precis så där god som man hade fantiserat om att den skulle vara. Världens bästa nyårsdag! Men nu är det nytt år och vågen visar skrämmande siffror efter julfrosseriet. Nu är det skärpning som gäller. Dogge, dags för gymmet!