Nu Är Det Inte Långt Kvar...

Gud vad jag längtar! Nu är det bara dagar kvar. Sol, festival, Dave på scen och goda vänner i publiken. Arvika kryper närmare för varje minut. Jag som hade tänkt att sola, bada och grilla i kväll också. Men det verkar inte som om jag vare sig kan eller orkar. Så nu ska jag bara hem och försöka få stopp på ett eventuellt litet migränanfall. Tydligen behöver jag bli påmind regelbundet om att jag inte orkar vad som helst och att jag är dödlig som alla andra. Men snart, snart blir det Depeche.

Tropisk Natt

Idag sa dom på TV-vädret att det kunde bli en tropisk natt. Att temperaturen kanske inte skulle understiga 20 grader. Det är helt magiskt! Helgen var fantastisk med sena kvällsbad när det fortfarande var närmare 30 grader i luften. Man vill bara dricka rosé och sola och bada hela tiden. Helgen har varit full av tjesnack, picknick på Djurgården, bad i både pool och hav, bikini och solkräm och fina vänner. Bättre kan man inte ha det. Hoppas hoppas vädret håller i sig hela veckan. Och gärna längre.

Magi Från Magica

Magica la kort för mig igår. Det var ett tag sen nu och jag hade lite specifika undringar om framtiden som jag ville se om hon kunde berätta något om. Och det kunde hon. Sen får man ju se förstås. Alla tycker olika om sånt där. Vissa tycker att det är flum. Men jag är nog rätt öppen för alla möjliga olika typer av inriktningar, kunskaper och energier. Korten såg i alla fall mycket bättre ut än sist och det är så det känns också. Att det har gått framåt. Utan att jag riktigt vet hur och när så har jag nog kommit en ganska långt steg vidare. Det finns mer att jobba på, det lär det ju alltid göra. Men jag kan verkligen komma på mig själv med att tycka att jag har det rätt bra. Och sommar, 25 grader och sol gör ju definitivt livet lite lättare.

Konsten Att Inte Jämföra Sig Med Andra?

Jag vet ju allt det här innan. Att man ska leva sitt eget liv. Se om sitt eget hus. Leva ut sina egna drömmar. Se att allt har sin tid och att livet går upp och ner och allt det där ni vet. Men det är så svårt ibland. Faktiskt så är det så svårt! Att inte jämföra sig med andra. Jag tycker faktiskt det men å andra sidan är jag rätt bra på att vara hård mot mig själv. Det är ju det där att nästan hela tiden sätta sitt eget liv och egenskaper i relation till det som händer runt omkring. Och det är mindre bra. För jag vill ju verkligen helhjärtat kunna glädjas åt alla mina vänner som just nu på löpande band gifter sig, blir gravida och är barnlediga. För jag är glad för deras skull! Det är jag verkligen. Och jag önskar dom all lycka och det bästa. På riktigt. Men det är svårt att inte jämföra. Det är det faktiskt. Om ni är fulla av insiktsfulla tips för hur man gör för att bara bli lugn och trygg i sitt eget och sluta sätta allt i relation till omgivningen så dela med er.

Att Vara Mänsklig

Inte bara en utan två fina bloggare är eller har nyligen varit sjukskrivna. Dom är verkligen inte särskilt gamla men har av helt olika anledningar blivit mer eller mindre sängliggande. Tänker på dom och skickar läkande tankar. Det är rätt lätt att glömma (förtränga?) att man är mänsklig och dödlig och att man nog inte står pall för hur mycket som helst. Att kroppen faktiskt säger ifrån. Det här var första Midsommarhelgen utan min farmor som gick bort förra året. Det fick mig också att tänka på att man aldrig vet. Att livet tar slut och att man kanske ska ta hand om sig och uppskatta det man har. Prioritera bättre. Som någon klok sa, det är väl aldrig så att någon ligger på sin dödsbädd och säger 'det enda jag ångrar i livet är att jag inte jobbade tillräckligt mycket'.

Sommartårta

Det var när jag kom hem som jag kunde se hur veckorna borta hade påverkat mig. Känner att jag har fått lite mer perspektiv, lite mer insikt om vad som är viktigt och inte, vad som funkar och inte och vart jag är på väg. En lång natt med mycket vin tillsammans med Grisen och saker kändes lite klarare i huvudet. Skönt. Då var det nåt som kom ut av det ändå. Och nu är jag tillbaka med syskon och familj. Sommartårta och jordgubbar. Lugn och ro och vila innan det är jobb igen på måndag. Och än är det långt kvar av sommaren. Mycket som kan hända.

Vända Hem Igen

Snart är det dags för mig att vända hem igen. Tiden går så fort. Och som vanligt, det som var svårt i början känns mycket bättre nu. Så nu kommer det bli svårare att lämna. Det har sannerligen varit ett äventyr på många olika sätt. Några veckor jag inte kommer att glömma. Man lär sig mycket om sig själv när man hamnar med nya människor, i nya miljöer och i nya situationer. Både bra och dåligt. Kanske var det lite det jag var ute efter också. Men även om det är slut snart och även om jag är på väg hem så har sommaren knappt kommit igång. Så det finns mycket kvar av nya äventyr och förhoppningsvis sol och värme.

Fri i Hjärtat

En vän till mig kanske ska träffa en ny manlig bekant till midsommar. Allt gott med det kan man tycka. Men hon är orolig att det är fel. Att det är orättvist mot honom att träffas. Därför att hon inte är fri. Hon är inte fri i hjärtat. Det tillhör någon annan. Någon annan hon vill bryta sig fri ifrån. Det där fick mig att tänka. Och känna igen mig. För jag har också lätt att tro att jag måste lova bort mig. Att jag genast ska veta vad jag vill när jag träffar någon ny. Att det är orättvist mot den 'nya' annars. Att fortsätta träffas. Att jag liksom missleder dom på något sätt. Men jag tror att de allra flesta av oss känner att vi inte är fria i våra hjärtan. Visst, emallanåt är man det. Fri. Men det finns ofta långa perioder när man rent känslomässigt tillhör någon annan. Ett ex tex. Det tar tid att komma över. Men att vilja vidare, hoppas på ny kärlek och vilja träffa någon annan är inte fel för det. Det kan ju vara det som gör att man faktiskt tar det där steget och kommer vidare. Men visst är det jobbigt för någon att vara på andra sidan. Att träffa någon och falla för någon när man märker att hans hjärta fortfarande tillhör någon annan. När hans hjärta inte är fritt.

Babyblues?

Jag har faktiskt inte känt av den biologiska klockan så mycket än så länge (trots min otroligt höga ålder..) men härom natten drömde jag en så otroligt verklig dröm om att jag fick barn. Som ensamstående mamma visserligen men det var så tydligt att jag hade svårt att skaka av mig drömmen när jag vaknade sen. Är det nu det börjar alltså, är det så här det börjar? Eller var det bara en engångsföreteelse?

Samma Gamla Midsommarångest..

Jag trodde faktiskt att jag skulle slippa den i år. Eftersom jag är bortrest. Men icke. Så naivt av mig att tro det. Det har ju blivit precis som vanligt. Alla ändrar sina planer, ingen kan bestämma sig och allt hålls öppet in i sista sekund. Så nu blir det inte alls som jag trodde. Det är helt sjukt att det blir så här. Varje år. Samma sak med Nyårsafton. Att det liksom aldrig kan flyta på bara. Jag kanske måste starta en ny tradition så att man vet vad man ska göra varenda år. Lite trött på detta om jag ska vara ärlig.

Perspektiv Och Tålamod

Ok, det där med att allt har en mening har än så länge utmynnat i tankar om tålamod och perspektiv. Otåligheten är verkligen ständigt närvarande hos mig. Jag får ofta tänka på och påminna mig själv om att saker ska få ta den tid dom tar. En sak i taget och stressa inte framåt och allt det där. Och perspektiv har också visat sig vara nyttig för mig. Det är lätt att bli hemmablind på hemmaplan men det finns så mycket annat och så många andra där ute. Och det är härligt att få längta till saker som man kanske annars tar för givet.

Jobba Jobba Jobba

Folk verkar tycka att jag är lite knäpp och just nu tror jag att jag kanske är det eftersom jag, istället för att ligga i en solstol och dricka paraplydrinkar, har valt att jobba min semester. Hela min semester. Så klockan ställs varendaste morgon (i morse var jag uppe klockan 06.30, det var inte kul) och det jobbas till sen kväll. Lite knäppt är det faktiskt men helt ok och faktiskt ganska kul. Man kanske ska lita på sin magkänsla ändå även om jag kan undra hur jag tänker ibland. Men nu är det äntligen fredag och dags för lite vin. Vädret kunde absolut ha varit bättre men nu vill jag bara sjunka ner nånstans och fira helg.

Allt Har En Mening?

Jag brukar tro att allt har en mening och att det finns något slags större pussel och anledning till att saker och ting händer i livet. Men just nu, den här veckan, frågar jag mig vad anledningen egentligen är till att jag befinner mig här i Skåne och gör det jag gör. Det är nämligen inte solklart för mig. Visst, nya människor, nya tankar, nya intryck, nya energier och allt det där. Det är ju bra. Men det måste nog kanske vara något mer. Just nu är det bara tidigt på morgonen, kallt och ganska blött och regnigt.

Alltså, Ingen Cliffhanger

Haha, nej nej. Det där var ingen cliffhanger. Det finns ingen sommarromans. Än. Kunde ha funnits men nu befinner jag mig långt ifrån vänner och bekanta (av mycket märkliga anledningar) så med det blir det inget. Nej, nu är det fritt fram för helt nya förmågor. Alltså än så länge okända sommarromanser. Det var dags att släppa lite bagage och börja på ny kula liksom. Just nu undrar jag hur jag tänkte när jag tog vissa beslut men förhoppningsvis visar det sig med tiden. Shit vad jag är kryptisk nu. Allt kommer att klarna med tiden. Hoppas jag.