Ännu en gång kom vi in på det klassiska samtalet om äktenskap och tvåsamhet jag och en vän under lunchen. Det här om drömmen om kärnfamiljen och längtan efter tillhörighet som så många av oss har men också om den motsatta sidan med den enormt höga skilsmässostatistiken och destruktiva relationer. Det är svårt det där.
Jag läste nyligen en artikel om en engelsk
dejtingservice på nätet som enbart är till för redan upptagna eller gifta personer som vill ha en diskret affär. Den har redan mer än 7 miljoner (anonyma) användare. 7 miljoner!
AshleyMadison har som payoff 'Life is short. Have an affair' och garanterar att ett medlemskap förändrar ditt liv. Redan idag. Om du vill. I artikeln som jag läste hade en 25 årig förlovad, kvinnlig reporter gått med för att kunna undersöka vilka typ av svar hon fick och hon hoppades någonstans att hon inte skulle få respons. På att folk inte alls ville vara otrogna och ha affärer. Men inom bara 10 minuter på siten hade hon redan fått sexerbjudanden av 5 st olika män. Och det var inte män som varit gifta länge och hade massa problem i äktenskapet utan ofta var det nygifta män i trettio årsåldern som älskade sina fruar men som längtade efter sex med främlingar och sex på udda ställen.
AshleyMadison har fått massor av kritik och varit debatterad i massor av sammanhang. Det är helt klart kontroversiellt och jag säger verkligen inte att jag tycker att det är bra att det finns siter av den typen. Men det blir ju lätt när man läser om sånt där att man börjar fundera på om vi försöker sträva efter något som egentligen inte verkar realistiskt att uppnå. Dvs strävan efter ett helt troget och monogamt äkenskap tills döden skiljer oss åt. Och då är vi inne på det där med
monogami igen. Själv är jag ju singel och får alltså ha så många affärer jag vill (men inga med gifta män dock!). Men hemlig är jag ofta ändå.