Live And Learn

Oj vad langesen jag skrev men jag har inte haft sa mycket datortillgang. Och jag ar ju trots allt pa semester sa jag tog en liten bloggpaus. Men nu skickar jag en kort halsning fran varldens basta stad, New York. Har lart mig utforska staden lite Kunken-style, dvs pa egen hand. Har traffat en hel del kul och spannande personer och blir som vanligt helt kar i det mesta som ar New York. Los Angeles ar harligt och Vegas ar kul men det ar anda New York som ar bast. Har lart mig en hel del saker pa den har resan och det ar val sa det ar, vi blir aldre och lar oss mer och mer om oss sjalva och varandra. Bra och daliga saker men det gor att prioriteringarna klarnar och det ar bra. Hoppas att ni alla har det bra dar hemma i morka och kalla Sverige. Nu ska jag ut och shoppa lite.

Att Utmana Rädslor

Ibland känns det helt oöverstigligt att släppa taget. Om en relation, en livsstil, ett jobb eller en ägodel. Jag har haft väldigt svårt för att släppa vissa saker i mitt liv under den senaste året. Även om jag egentligen mått sämre av att fortsätta träffa den där personen eller fortsätta göra samma sak igen. Det man känner till är liksom bekvämt, men ofta på ett väldigt obekvämt sätt. Att komma på sig själv med att gå runt och gnälla utan att inse att man själv är den som kan ändra situationen är tröttsamt. Så jag känner mig trött. Faktiskt. Men nu har jag äntligen fått kraft att möta rädslor head on, Att våga förändra. Att våga lita på att det ordnar sig. Och att det kan bli bättre. På sätt som jag inte ens kan föreställa mig nu när jag är mitt uppe i det.

Konsten Att Våga Tro På Sig Själv

Jag har tjatat en del om Just Do It och det här med självkänsla. Ett område som kanske inte alltid är mitt starkaste tyvärr. Men ganska nyligen har jag blivit påmind om hur rätt det kan kännas att följa sin magkänsla. Hur även svåra beslut blir tydliga om man vågar lyssna på den där inre rösten. Jag har länge varit väldigt bra på att köra över den. Överrösta den med musik, jobb, fest. Allt möjligt, för att slippa lyssna.

I samband med att Steve Jobs gick bort nyligen tittade jag igenom det fantastiska talet han höll vid Stanford Universitetet 2005. Han berättar om sitt liv på ett så rättfram och rakt-på-sak sätt och med en sån övertygelse. Oerhört inspirerande. Världen har onekligen förlorat en sann inspiratör och entreprenör. Om ni inte sett talet, gör det. Det påminner oss om att följa vår passion. Göra det vi älskar och vara sanna mot oss själva. En av dom starkaste passagerna för mig var den här: "Again, you can't connect the dots looking forward; you can only connect them looking backwards. So you have to trust that the dots will somehow connect in your future. You have to trust in something — your gut, destiny, life, karma, whatever. This approach has never let me down, and it has made all the difference in my life."

Resfeber

Jag brukar faktiskt inte ha resfeber. Mer pirr i magen av längtan och pepp. Jag är till exempel inte ett dugg flygrädd och även om jag är rätt usel på att packa (jag tar alltid med mig för mycket) så har jag ju gjort det tusen gånger vid det här laget. Men den här veckan är liksom för kort för att allt ska hinnas med. Redan på fredagmorgon ska jag sitta inklämd i ett plan mot LA och innan dess har jag tusen saker på jobbet, besök från London, TV inspelning, packning och arton andra saker att hinna med. Så det börjar kännas nu faktiskt. Men GUD. Så skönt det ska bli.

Hela Kostcirkeln

Jag har tappat det. Helt och hållet. Vet inte om jag bara gett upp. Tanken var ju att vara i form till USA resan så att jag ska kunna shoppa. Men bara nu i helgen har jag på riktigt ätit chips och popcorn istället för riktigt middag alla dagar. Godis och tårta och massa bubbel på det. Det har varit en toppenhelg, det är inte det. Tessie bjöd mig på bio och sen passade jag på att tjuvstarta med födelsedagsfirande eftersom jag är borta på min födelsedag i år. Så frånsett från att jag har gjort noll knop idag så har det varit en jätte härlig helg. Men det här med snacks, godis, tårta och kanelbullar (det var ju kanelbullensdag i veckan också, då var jag ju TVUNGEN att äta massa bullar...) det måste ta slut. Så hela plåten hembakad och underbar kärleksmums som jag ätit på hela dagen måste försvinna nu.

2012!

Jag vet...jag vet. Man ska leva i nuet. Njuta av idag. Leva varje dag som om det vore den sista och allt det där. Jag vet ju det. Och herregud, jag drar ju till Los Angeles om en vecka. Det är helt galet. Massor att se fram emot och massor av vara pepp inför. Men ändå. Trots allt som ska hända innan nästa år. Peppen inför 2012! Peppen! Det ska bli mitt år. Det bara ska det.

För Er Som Inte Redan Hört

Mest hypade (och fantastiska) låt just nu. Enjoy.

R.I.P

Vad Jag Längtar Tills Jag Känner Så Här

Om Att Våga Vänta

Jag är rastlös. Det är bra. Ibland. För det gör mig driven, passionerad och envis och det får mig att uträtta saker. Men det gör mig också hård mot mig själv och det händer att jag forcerar saker som inte skulle hänt annat. Och som inte borde hänt. Eftersom lugnet från igår fanns kvar även när jag borstade tänderna ikväll kände jag att det nog är så att var sak får ha sin tid. Att allt på något sätt är en process. Det finns en anledning till varför vissa saker händer nu och inte förr. Saker som händer inuti mig och saker som börjar lägga sig lite mer på plats. Till slut. Och min otåliga sida undrar irriterat ibland varför det inte hände tidigare. Varför det tar sån tid. Varför jag så ofta tar samma dåliga beslut om igen. Men det är nog så. Att allt händer när det ska hända på något sätt. Att man en dag blir mer mottaglig, mer öppen. Och hur det som tidigare var förvirrat klarnar. Ibland är det nog modigt att låta saker ta den tid den tar. Och att våga vila i det.

En Stund Av Lugn

Stod i badrummet och höll på med min extra långa badrumsritual (trust me, jag kan vara där inne rätt länge om det är mkt som ska fixas) och insåg plötsligt att jag var lugn i huvudet. Det kändes nästan konstigt och lite ovant. Att det inte var en massa himlastormande tankar, funderingar, framtidsoro eller kärleksproblem som snurrade runt. Utan bara ganska stilla och skönt. Tror jag ska passa på att njuta av det ett tag för det finns en risk att det inte varar så länge..

Grand Central

Vilken fantastisk helg jag har haft. Lyxig och alldeles underbar. Min allra glittrigaste cocktailklänning (den har haft mkt kul den klänningen), massor av sval champagne, god mat, trevliga människor, nya och gamla vänner och en natt på hotell följt av en lång, lat och underbar brunch. Tackar Smilla för den fina inbjudan!