Anna Anka Om Svenska Kvinnor

Ok, läs detta alla ni svenska män. Om att ni tydligen är pinsamma och patetiska. Och att alla svenska fruar blir tjocka och tragiska så fort dom hittar en man. Att det inte är konstigt att männen skiljer sig. Tänk vad bra allt skulle bli om vi alla levde som Fru Anka. Eller...? Hmm...

Läs själv.

Medveten Närvaro

Nu när jag ska programmera om mig så ska jag få lära mig att leva mer medvetet. Att stanna upp, känna efter, lukta, smaka, vila, andas och se. Det ska bli spännande och jag hoppas att jag kan mota min gamla vanliga rastlöshet lite i grind och att jag hittar nya verktyg och metoder för att hitta lugn och närvaro. Även om Mindfulness känns lite av ett modeord just nu så kan det nog passa mig utmärkt.

Imogen Heap

Äntligen är Imogen Heaps nya album 'Ellipse' ute! Älskar hennes musik och rösten är otrolig. Jag fastnade för henne när Frou Frou plattan kom 2002 men älskar soloplattorna också. Här är videon för First Train Home.

Glimtar Av Ljuset i Tunneln

Jag tror att det finns hopp nu. Det är små saker som händer som gör att det går framåt. Blir så glad när jag en dag kan göra lite mer och orka lite mer. Känner igen mig själv lite mer då. Och det var på tiden tycker jag att det började synas små glimtar av ljuset i tunneln. Kanske har det inte gått så lång tid men det behövdes lite uppmuntran för mig. Det gör mig glad och tacksam men också försiktigt och rädd. Måste vara rädd om det jag har och ta det lugnt.

Detta Med Att Ta Ställning

Jag har säkert skrivit om det här förut men det kom upp på tapet igen nyligen och jag blir faktiskt ganska trött. Det är jätte bra att varje individ kan göra val och att man kan påverka sin egen ekonomi och en massa andra saker. Jag brukar dessutom inte ha några problem med att söka information, jämföra och ändra saker efterhand. Men ibland blir det lite övermäktigt. Man ska ju ta ställning till precis allt hela tiden. Nu sist var det min personliga bankman som mailade och frågade om vi inte skulle ta ett möte. Visst, jätte bra. Men just nu är jag inte riktigt i fas för att ta ställning till var jag vill placera mina pensionspengar, vilka fonder som känns bäst för mig, om jag vill binda något långsiktigt sparande till lite högre ränta men då måste öppna ett annat konto, om jag vill satsa på hög risk som kan ge större avkastning eller inte och tusen andra saker. Och det är ju inte nog med det. Det ska tas ställning till elbolag, telebolag, kabeltv kanaler, prenumerationer, träningskort och allt annat i evinnerlighet. Och alla butiker som frågar om man vill bli medlem för att få ta del av deras kundrabatter och alla reklammail man får när man väl signat upp sig på nyhetsbrev. Nej, just nu vill jag fan inte ta ställning till nånting. Jag vill knappt välja vad jag ska äta till middag. Kan man inte bara få vara lite ibland.

Men Störst Av Allt Är Kärleken

Stor, äkta kärlek på riktigt sprider sig som ringar på vattnet på något sätt. Jag märkte nyligen att den inte verkar ge mig det där avundsjuka 'varför-händer-det-aldrig-mig' hålet i magen som jag annars kan få ibland. Istället inger den trygghet och hopp. En glädje för att den finns. För allt det fina och sunda och underbara. Och hopp för att den kommer finnas där ute för mig också den dagen när det blir dags. Och det visade sig att det var fler än Grodan och Kickan som funnit den och det ger en alldeles underbar start på hösten.

Nytt Bänkpapper

Det är något visst med hösten ändå. Jag är frusen av mig så egentligen är sommaren min favorittid men precis som efter nyår så är det en viss känsla av nystart när sommaren är över. Man får liksom börja om igen och ändra på det där man inte gillade. Gör om, gör rätt. Kommer ni ihåg när man var liten och skulle börja skolan efter sommaren? Man gick och köpte nya pennor och nytt bänkpapper att klä in både bänk och böcker i. Det är lite så det känns nu. Lite ny förväntan, lite nyfikenhet, lite nystart. Dags för nytt bänkpapper.

Kickan + Grodan = Sant

Dagen D idag! Blå himmel så långt ögat når. Idag gifter dom sig, Kickan och Grodan. Det ska bli så härligt att få dela den dagen med dom. Och att träffa alla vännerna som jag inte sett på ett tag. Nu ska det fixas långa blonda lockar (som kommer blåsa bort innan jag kommer dit), mörkröda tånaglar, svarta långa ögonfransar och glittrande läppar. Höga klackar och puffig klänning. Åh vad det ska bli roligt!

Fredagsgodis!

Vilken dag det har varit. Jag är helt utmattad nu. Fattar inte hur jag ska få kraft nog att gå på bröllop i morgon men får vila vila vila. Hade möte med en av mina medicinmän tidigare idag. Så skönt att ha det avklarat. Och det gick bra också. Jag som var så himla nervös och stressad innan. Nu är det dags att ta igen sig och som en perfekt liten överraskning fick jag presenter från NY levererat till dörren! Mitt favoritgodis, cleareyes, carmex och Love Spell. Allt förpackat i en alldeles perfekt rosa Victoria's Secret påse. Ibland krävs det inte så mycket för att bli väldans glad.

Facebookstress

Det är ganska intressant att märka vad som stressar en. I min situation är det nästan som en hemläxa, det här att utreda vad som ger energi och vad som tar. Vad som stressar och vad som lugnar. I vissa fall är det inte alls som jag trodde att det skulle vara. Visst kommer vad som stressar och inte att förändras med tiden, kroppen reagerar ju rätt så speciellt just nu vad det verkar. Men ändå. Man hade ju tex kunna tro att det var lugnande att lägga sig på kvällen och läsa en bok. Inte för mig. Och man hade kunnat tro att det var skönt att prata i telefon en stund med en kompis. Kan det absolut vara men det stressar. Och att vara ute på internet, kolla mail och surfa, stressar massor och det gör mig lite irriterad. Och i topp vad det gäller stressfaktorer på internet ligger Facebook. Borde undvika den sidan helt och hållet ett tag egentligen.

Skype

När vi ändå är inne på konton som jag inte skaffat mig så kom jag att tänka på Skype. Ännu ett sätt att få tag på mig och änne ett ställe att kolla. Men det vore ju lite bra att prata med mina vänner i Asien och jag behöver ju inte kolla så ofta? Kanske ska jag skaffa mig ett litet Skypekonto ändå.

MSN - pros and cons?

Senaste veckorna har massor av folk frågat om vi inte kan chatta på MSN (så klart har det ett samband med min nya hobby). Det är möjligt att jag lever på stenåldern eller helt enkelt är för gammal. Men jag har än så länge haft lite motstånd mot att skaffa mig ett konto. Särskilt nu när jag jobbar med att ta det så lugnt som möjligt. För jag tycker redan att det finns tusen sätt att få tag på mig (facebook, mail, mobil etc) och att registrera sig på ännu ett ställe skulle bara bli ett till grej jag behöver kolla och till kontaktväg där jag är tillgänglig och uppkopplad. Känns liksom bara bökigt...Men eftersom ni alla andra (tydligen) använder denna förträffliga tjänst så kan ni väl höra av er med lite åsikter. Ska jag fortsätta stå emot eller är det så att jag borde kapitulera och ge med mig?

Barn Eller Inte?

Min nya hobby har uppmärksammat mig på en sak. Det visar sig att jag helst inte, om jag får välja och just här får jag ju det, vill träffa någon som har barn sen tidigare. Det visste jag nog redan innan men det blir så tydligt nu. Det finns så klart både för- och nackdelar med någon som har barn sen tidigare men jag tycks ha någon romantiserad inställning om att om och när jag skaffar familj så ska det helst vara första gången för båda. Nu kan det ju hända att jag väljer bort en massa trevliga, härliga och kloka killar bara för att jag ser att dom har barn. Innan jag ens har gett dom en chans. Men om man ska gå på magkänsla så är det så jag känner. Men det kanske är orättvist.

Energitjuvar

Det är många som ger mig goda råd just nu och det uppskattas förstås. I lagom dos. En sak som många säger är att jag just nu bara ska göra det som gör mig lugn och får mig att må bra och undvika det som stressar mig och som får mig att må dåligt. Det låter självklart kanske men jag har tidigare, sen länge kört över mina gränser, magkänsla och ork vilket gjorde att jag tidigare gjorde saker utan att känna efter hur det fick mig att må. Kanske av gammal vana, kanske av skuld, kanske för att jag tyckte att jag borde eller kanske av bara farten. Idag, när jag är där jag är, så är det lättare att säga nej. Helt enkelt för att jag inte orkar. Jag har liksom inget val. Och just nu är det också lättare att säga nej för att folk förstår. Dom förstår att jag inte orkar. Det som däremot kan det vara lite besvärligt är att upptäcka att vissa saker, aktiviteter eller personer tar mer energi än dom ger. Trots att dom menar väl, vill bry sig och har dom bästa intentionerna. Det går inte att ses ändå. Av olika anledningar så blir vissa platser och vissa människor energitjuvar. Dom kanske var det innan också men då stod jag nog ut med mer. Jag körde på ändå. Men nu. När det inte finns några marginaler så går det inte. Jag har blivit mer restriktiv i vad jag gör och vilka jag träffar och jag undrar om jag kommer att kunna följa min instinkt längre fram, när jag är starkare.