Sveriges Solsida

Nästan alla jag känner är i Göteborg idag. Det blir nästan löjligt att gå in på Facebook och se att alla har skrivit något om U2 och ikväll i sin status. Well, jag är som vanligt här hemma och inte drickandes rosé på avenyn. Det är för sorgligt. Men som plåster på såren har jag skaffat mig en liten hobby som med fördel sköts via datorn i hemmets lugna vrå. Det kanske kan pigga upp lite.

Upp Med Hakan

Ok. Upp med hakan nu. Det är nog dags att få tillbaka tillit och tålamod och inse att jag ändå har så otroligt mycket att vara tacksam för. Så istället för att se det här som ett bakslag ska jag försöka se det som en möjlighet. En tid att vila och ta tillvara på allt som är bra. Tid att hitta tillbaka till allt som jag älskar och som jag glömt bort eller inte hunnit med. Försöka fundera ut vad det är som gör mig glad och vad jag vill lägga min tid på. Jag kan i alla fall försöka.

Home Alone

Fan, livet är inte så kul just nu. Jag har gett bort mina U2 biljetter och börjar långsamt greppa att jag förmodligen kommer behöva ställa in Madonna också. Hela den här sommaren var från början helt uppbokad av en massa härliga helgresor, konserter, landet-helger och tjejmiddagar. Alla andra kommer fortfarande att åka på sina grejer men jag kommer att vara här. Dom kommer sitta på avenyn i solen och dricka drinkar. Men jag kommer att vara hemma själv. Det suger faktiskt. Jag är ju inte ensam på riktigt eftersom jag har en massa söta vänner som tar hand om mig, pratar med mig, äter med mig och klappar på mig. Men jag är ju liksom inte med. Jag orkar inte vara ute. Jag orkar inte resa och jag orkar absolut inte 55 000 pers på Ullevi med ett gigantiskt ljudsystem. Så jävla tråkigt.

Kinesisk Karantän

Ludde ska på semester till Australien. Eftersom hon bodde där förut så är det mer komma-hem-och-hälsa-på-gamla-vänner än semester kanske men ändå. Fan vad trevligt! Om jag hade orkat så skulle jag gärna åkt till Australien jag med. Men nu är hon krasslig och orolig för halsfluss och grejen är att Air China har massa restriktioner på grund av svininfluensan och om det vill sig riktigt illa så kommer hon fastna i karantän på vägen. I Peking! Inte någon drömsemester. Förhoppningsvis är det ingen fara. Hon kryar nog på sig innan fredag. Men det här med svininfluensan är nog dags att jag fattar omfattningen av.

Dejtingdjungeln

Även om dejting är bland det sista jag tänker på just nu (eller?) så blir jag onekligen lite inspirerad av Lillan som är som en smidig puma i dejtingdjungeln. Hon har verkligen gått in för det och vågar sig ut på dejt efter dejt i ett rasande tempo. Jag och Rocky pratade dejting för ett tag sen och om hur det hade varit grymt om man kunde rekommendera sina vänner. Nu hittade jag en sajt där man kan göra just det; Singalo. Känns visserligen som helt fel timing för mig men jag skulle rekommendera Rocky alla dagar i veckan. Lillan också för den delen. Om dom inte hunnit bli upptagna redan vid det laget.

Är Det Söndag Idag?

Mina veckodagar flyter ihop nu. Det är svårt att skilja på dom och det spelar faktiskt inte särskilt stor roll om det är tisdag eller lördag. Men nu är det bara en vecka kvar. En vecka kvar tills det är tänkt att jag ska komma upp till ytan igen och åtminstone försöka ta tag i det livet som börjar med måndag morgon och slutar med fredag eftermiddag. Är lite orolig för hur det ska gå om jag ska vara ärlig men försöker mota bort tankarna nu. För i en vecka till ska jag strunta i vilken dag det är. Sen får vi se hur det blir.

Nytt Läge

Nu har dom snart flyttat in alla tjejerna. Alla som flyttat till söder. Typ några kvarter ifrån varann. Jätte fina lägenheter, dom jag har sett hittills! Man blir inspirerad till att fixa grejer hemma i lägenheten men mina krafter är långt ifrån på topp just nu. Så när dom dricker champagne och äter snittar hemma hos Alfa ikväll så kommer jag att sitta med så länge jag orkar, titta på och hoppas att min tid kommer snart. Sen. Och sakta börjar jag inse att jag inte kommer att orka se världens bästa liveband nästa fredag.

Och Så Var Det Detta Med Spikmattorna

Spikmattan har blivit årets fluga. Alla verkar ha en nu (även jag) och nu görs det ju till och med TV reklam för mattorna med plastpiggarna. Jag tycker själv att jag stundtals har upplevt lindring av min spikmatta ibland även om det inte har gått att ens fundera på att lägga sig på den i mitt nuvarande tillstånd. Det infinner sig ett lugn när men legat på den ett tag, och jag vet att Kickan använder sin spikmatta flitigt. Men det kommer nog bli högvis med spikmattor som hamnar längst in i garderoben hos folk.

Sommaren Är Lång

Tiden går ganska sakta just nu. Det är nog nödvändigt men ganska ovanligt för mig som alltid brukar fylla mina dagar till bristningsgränsen. Så sommaren känns lång och väldigt konstig för det är vare sig semester eller sommar eller ledigt, utan något annat där emellan som i bästa fall kan beskrivas som en paus. Som en timeout. Ibland undrar jag hur det blir sen, när det är slut. Blir allt som vanligt? Och vad är vanligt? Men för det mesta förstår jag att jag inte borde. Att det inte är någon idé att tänka sen. Att undra vad som kommer. Hur det blir. Att det bara går att ta lite i taget. En dag i taget. Resten får bli som det blir.

Goda Vänner

Vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan mina vänner. Även om det är svårt för mig att be om det så kommer dom och plockar upp mig och det gör det lättare att våga falla bakåt. Lika fantastiskt varje gång. Visar sig också vara väldigt bra, och nödvändigt, som ett avbrott från dom enorma mängder (dålig) TV som jag konsumerar för tillfället. Timmar av Oprah, Top Model, Gordon Ramsay och alla andra gamla repriser som pumpas ut under sommaren. Men kanske att det kommer en tid längre fram när jag kommer orka gå att träna igen. Kan till och med se fram emot det. Men ett steg i taget.

Bild lånad från Harpo

Självtester

Börjar bli rastlös nu. Det går liksom inte att vila hur länge som helst. Har spenderat tid på att surfa runt på nätet och det finns så otroligt många (mer eller mindre seriösa) självtester överallt. Det kan omöjligt vara bra att hålla på och sitta och klicka i såna.

Alla Dom Andra

Jag vet ju. Jag vet att alla har sin skit i livet, och sin lycka också för den delen. Livet tar och ger och går upp och ner och hela den där baletten. Men just nu, i min nuvarande situation så kan jag bara undra - hur tusan gör folk? Hur gör folk för att leva sina liv i balans med goda relationer med bra kommunikation, väl avvägd stress på jobbet, gott självförtroende, tålamod med sig själva och god nattsömn. Hur klarar sig människor igenom dag för dag, vecka för vecka och år för år? Hur tar man sig framåt så där smärtfritt och friktionsfritt och ångestfritt och kravfritt som vissa verkar göra? Eller är dom bara jävligt bra på att dölja sina svåra sidor? Det finns säkert en hel del som tror att mitt liv flyter på som en räkmacka också. Men så är alltså icke fallet (utan att med det säga att jag är trasigare än någon annan egentligen) Jag har nog bara tappat bort mig en smula.

Husarrest

Det är så konstigt det här. För även om jag nog har sett det någonstans längre fram i tunneln och någonstans fattat att till slut går det nog kanske inte längre så är det ändå konstigt. Konstigt att inte kunna styra över sin kropp. Att helt plötsligt en dag inte kunna gå upp ur sängen i stort sett. Sånt där jag har hört om och läst om i alla dom där böckerna som skulle hindra mig från att hamna där själv. Det verkar alltså inte räcka att bara läsa dom böckerna...Och grejen är att oavsett hur underbara alla är som förstår, tar hand om, bäddar om, klappar mig på pannan och ger mig mat, så kan jag ändå inte skaka av mig känslan av att jag borde ha fixat det. Att det ju så klart är mitt fel att det gick så långt och att jag borde kunnat stoppa det i tid. När ska man kunna bli snäll mot sig själv?

Rosa Champagne

Att inte kunna vara så där kul och glad och pigg som man vill och ibland brukar vara är jobbigt. Faktiskt. Även om ens vänner så klart säger att dom tycker om en som man är så vill man kanske hellre vara peppad och uppåt än som en våt liten disktrasa. Just idag hade jag inget val hur som helst eftersom jag inte ens kunde gå utanför dörren. Inte för att jag inte pallade utan för att det faktiskt inte gick. Jag kan knappt hålla mig uppe när jag sitter på en stol. Fattar nog själv nånstans att det inte är bra men bra ändå att snälla Chris kom förbi med mat, omtanke, perspektiv och rosa champagne. Champagnen är det i och för sig inte aktuellt att dricka upp än på länga vägar men det var ändå härligt att ha någon där som sa att jag var ok ändå. Trots att jag nästan inte orkar prata.

Barn Eller Inte?

Precis alla runt omkring mig ska ha barn just nu. Jag vill inte droppa några namn eftersom jag inte vet vilka som berättat om det eller inte men det kryllar av dom. Kryllar. Det får en så klart att fundera. Och känna. Eftersom jag är singel så känns det inte så aktuellt hur som helst men å andra sidan så fyller jag ju ett år äldre om inte alltför många månader och tiden går som bekant. Jag har fortfarande ingen barnlängtan. Faktiskt inte. Men det blir ju onekligen barn och familj som blir normen i en viss ålder och då blir det liksom lite udda att inte vara i samma situation. Always Keepin' It Real skrev ett väldigt bra och intressant inlägg om precis just det här nyligen. Det väckte som ni ser en hel del känslor och diskussion.

Michael - RIP

Regnet öser ner och snart börjar Tv4 direktsända från minnescermonin i Los Angeles. Jag tror att jag ska gå hem och krypa ner under täcket i soffan och ansluta mig till alla som säger adjö till the King of Pop idag.

Sann Kärlek

Förresten, det är så underbart att riktig lycka och sann kärlek finns runt omkring. Det gör det lättare att tro och hoppas. Det här och det här gjorde min dag trots grå himmel och regn. Underbart!

Peace & Quiet

Det är ju väldigt konstigt att jag hela tiden glömmer bort vad jag behöver. Att jag hela tiden inbillar mig att jag orkar och klarar vad som helst. Tar på mig för mycket hela tiden. Jag vet ju egentligen vad jag behöver för att må bra men fuskar, fuskar, fuskar med det. För det är skitsvårt att säga nej till kul grejer. Säga nej till drinkar i solen, bra livegig, trevliga middagar och fina vänner. Men även om det är kul och mysigt så har dygnet bara 24 timmar och jag blir galen om jag inte får lite bättre balans i min kalender. Suck.

Ännu En Roadtrip

Vilket underbart väder! Det kommer bli varmt i bilen men det känns inte som man ska klaga. Jag kommer ju dessutom hänga med Grisen hela helgen som verkar vara inne i ett grymt flow. Kanske att det smittar av sig lite på mig. Hoppas! Enda molnen på himlen är den där migränkänningen som jag försöker mota i grind och eventuella åskväder. Men det bryr vi oss inte om. Ses i Arvika!

Lätta Vägen Egentligen Den Svåra

Tänk att det ska vara så svårt att lära sig. Att det ska vara så svårt att banka in det där i skallen. Det där man redan vet. Att faktiskt använda dom där verktygen man redan har. Använda dom för att må bättre, stressa mindre, sova bättre, trivas bättre med sin kropp och vikt och allt det där. Men ändå. Ändå är det så lätt att hamna ur balans. I alla fall för mig. Att 'glömma bort' hur man gör och vad jag måste göra för att må bra. Jag skolkar liksom. För det är lättare att lata sig än att träna även om man mår sämre i längden av att smita från gymmet. Det är lättare att skita i att man borde äta bättre och istället käka mer kolhydrater och socker. Visst är det så. Men man vet ju hur det blir. Att man bara förlänger plågan. Att den lätta vägen av skolk och att 'unna' sig godsaker eller cigaretter bara gör att huvudvärk, stress och sömnsvårigheter håller i sig längre och inte blir bättre. På det sättet är den lätta vägen den som blir svår eftersom man egentligen bara mår sämre längre. Att det ska vara så svårt att ta sig i kragen.