Nike Challenge

Sen jag fick min nya iPod med sensor och skorna med Nike Plus system så är jag ute och går i skogen som aldrig förr. Tycka vad man vill om tävlingar och utmaningar men det verkar funka på mig. Om effekten dessutom blir att jag får bättre kondition och mår bättre så ser inte jag några nackdelar. Så idag blir det till att trotsa vädret och ge sig ut på en långpromenad, precis som igår.

Christmas Overload

Då har startskottet gått! Första advent är avklarad och det är fritt fram att släpa fram varenda glittrande kotte, julbock, girlang, julstjärna, grankrans, polkagris och pepparkakshjärta. Töm förråden och ös på med hyacinter klädda med mjuk mossa, skålar med nötter och mandariner, segt knäck och fluffiga saffransbröd. Jag tänkte inte ta fram hela artilleriet i år som sagt men jag är glad att det finns folk som försvarar julen med hull och hår. Var hemma hos Tessie på adventsfika idag och hennes sambo är nog en av dom största julentusiaster jag har mött. Ingen kunde vila innan fönstrena var spröjsade med julsnö på sprayburk. Underbart! Precis som det ska vara. Nu är det jul igen.

Lugn Som En Filbunke?

Har nog äntligen insett att det jag gjort är kämpat emot när det som förmodligen hjälper är att ge efter. Så nu är det tillbaka till ruta ett och byta strategi. Lättare sagt än gjort för en sån som mig tyvärr. Men jag ska sluta försöka, sluta kämpa, sluta sträva och bara acceptera. Vila vila och ta dagen som den kommer. Det tog bara fem månader att komma fram till det..

Babylove

Igår var jag hemma hos Råttan och gosade med hennes lilla prinsessa som är si så där en månad nu. Hon växer så det knakar förstås men man är inte så stor i den åldern. Söt är hon så klart, som godis, även om hon både fiser och rapar som en hel karl. Dreamhouse har ju också fått en liten prinsessa alldeles nyss (det kryllar av dom just nu) och så fort det finns tid och ork så tänkte jag ta mig ut till deras juldekorerade hus och få mig lite mer babylove framför brasan. Doften hörni. Doften. På toppen av huvudet. Där det är så där fjunigt.

Hyacinter och Stjärnor

Jag kommer att missa själva julen i år så därför är det dags att tjuvstarta lite redan nu. Men det är faktiskt första advent på söndag så allt för tidigt kan man nog inte säga att det är. Det står redan fina krukor med hyacinter och grön mossa i köksfönstret och idag tänkte jag inhandla fler julblommor. Adventsljusstaken ska tas fram och dammas av och om jag får till det så är planen att baka lussekatter till på söndag också. Fram med glitter och röda rosetter igen. Julkort och julpyssel. Och minst ett julbord är bokat. Dags för lite julstämning!

Stolthet

Det har varit en del bloggande om tacksamhet från min sida. Jag känner nu att jag nog vill utöka tacksamhetstänket och lägga till även stolthet. Kanske inte stolthet över prestationer och sånt så mycket utan mer stolthet över hur man lever sitt liv och hur man är som person. Hur sann man är mot sig själv och hur nära man är att leva som den person man vill vara. En person som är ärlig, ödmjuk och respektfull både mot sig själv och andra eller vilka egenskaper man nu värderar hos sig själv. Så jag börjar idag och är glad att jag pratade med en vän om saker jag funderat över länge. Jag känner mig lite lättare till sinnes och hoppas att hon gör det också. Ett steg på vägen mot stolthet, respekt och ärlighet.

Det Som Blir Blir

I hela mitt liv har jag strävat efter att lära mig att släppa taget. Ge efter. Låta saker bli som dom blir. Lita på att det ordnar sig. Att det finns en ordning, en mening och allt är precis som det ska. Även om det ibland är tungt. Det är jätte svårt. Jag tycker det i alla fall. För mig är det istället mycket undrande, ältande och diskuterande. Tänk om, undrar om det hade kunnat vara annorlunda, varför är det så här...Tankarna flockas i huvudet. Men ibland hittar jag den, även om det är för korta stunder. Sinnesron. Att bara kunna vila i nuet. Att allt är bra som det är. Att det ordnar sig. Att våga släppa taget.

Fredagsmys

Ok, inte världens bästa vecka det här men det hjälper onekligen att ta hand om sig. Sova ordentligt, prata med sina kloka vänner och inte rusa i väg i tankarna och drabbas av hopplöshet. Försöka fyllas av tacksamhet, värme och tilltro. Tålamod och tilltro. Sakta ner lite grann och låta saker ta tid. Jag är helt klart inte så bra på tålamod...Det ligger liksom inte riktigt för mig. Men jag försöker påminna mig om att det handlar om att ta en dag i taget och idag är det fredag. Det blir en svensk Svenssonklassiker med tacos och fredagsmys.

Kurbad

Jag älskar elevbehandlingar. Visst är det inte lika lyxigt som att gå på tex Sturebadet men å andra sidan gör priset att man kan gå så mycket oftare! Dessutom bor jag precis i närheten av ett ställe där jag kan få SPA behandlingar. Passade på att boka in mig i nästa vecka. Hur känns det här tycker ni...Jag tycker att det känns toppen.

En härlig behandling med det lilla extra. Börjar med kroppspeeling som avlägsnar döda hudceller och banar väg för örterna /mineralerna eller algerna i kurbadet och ökar dess effekt. Du väljer mellan mineralbad, thalassobad eller 1 av 3 örtbad. Badet väljer du tillsammans med terapeuten som kommer att presentera de olika badens effekter och egenskaper för dig. Medan du njuter av badet ges en ansiktsrengörning, ansiktsmask och en avstressande ansiktsmassage. Kuren avslutas med en mjukgörande bodyspray. Huden är nu mjuk och len och du har samlat ny energi för resten av dagen. (ca. 55 min)

Nya Marker?

Eftersom det visade sig att jag hade rätt angående mina onda aningar så är det tillbaka till nätdejting igen. Hade övergivit det för ett tag när det dök upp en person men nu är det inget mer med det. Kanske att jag ska byta forum nu? Prova nya vägar och kanske nya siter helt enkelt.

Total Förvirring

Vilken konstig helg det har varit! Det blev inte alls dom där kramarna och fina orden och lugnet jag hade hoppats på. På många sätt blev det bra ändå men ändå fullt av onda aningar som visade sig bestå av mest missförstånd och massor av tankar om framtid och livet snurrande konstant i huvudet. Det bara tuggar på. Hoppas att nästa vecka bringar lite mer klarhet i situationer och i alla mina tankar. Så här förvirrad var det väldigt längesen jag var. Undrar vart allt detta kommer att ta vägen. Tio tusen spänn för att få veta vad jag kommer att känna och göra och tänka och tycka om ett år. Men nej, inga spådamer eller annat mysko...

Onda Aningar

Det här med intuition är märkligt. Helt plötsligt känner man bara något på sig. Det finns egentligen inget som har hänt eller något tydligt att ta på men det är som om energier har ändrats och allt känns annorlunda. Sedan några dagar har jag haft onda aningar nu och jag börjar tro att jag har rätt. Men visst, alla ens onda aningar slår inte in. Ibland tror man helt fel. Men jag är skeptisk...

Helrenovering

Tog tag i lite saker och passade på att klippa mig och måla naglarna. Inte mycket till åtgärd kanske men lite bättre blev det nog. Och nu är det fredag och äntligen tid att träffa tjejerna hemma hos Kickan. Det ska bli härligt. Jag behöver lite tjejsnack. Hoppas på en bra och ljus helg med mycket kramar och snälla ord.

Blå

Till skillnad från Kunken är jag inte blå till klädseln utan till sinnet. Vet inte vad jag ska skriva utan att sprida depp och ledsenhet omkring mig just nu. Och det har hållit i sig ett tag tyvärr. Jag har förstått och märkt att det går upp och ner i den här processen men det gör det inte mindre jobbigt. Vill vara frisk nu faktiskt.

Bikinisäsong

Har till min stora fasa insett att jag inom kort ska visa upp min höstbleka och smått otränade kropp i bikini...Jag var liksom inte riktigt redo för det. Men som tur är känner jag ingen där borta och jag får väl gömma mig under en plam eller nåt. Men kanske bäst ändå att kila och träna nu...

Under En Palm

Tack för svaren i enkätfrågan! De allra flesta sa att julen spenderas hemma. Och visst är julen en tid för släkt och vänner. Men det här året har varit ett så väldigt märkligt år och inga vanliga, regler gäller. Så jag går emot majoriteten och kommer sätta mig under en vajande palm i år. Kritvit sand och kristallklart vatten. Det ska bli helt underbart!

WTF!

Hahahahahaha, hade tänkt skriva nåt helt annat men kan inte låta bli att skriva om en äcklig barnincident jag med nu när både Latja och Douglas varit inne på det spåret. Det var för några år sen och jag och ett par tjejkompisar skulle fika på ett café i Hornstull. Det var ett ganska litet ställe men det var sommar så vi tänkte sätta oss på uteserveringen där det fanns några lediga bord. Precis bredvid vårt bord sitter det ett par med ett barn. Barnet var kanske nånstans närmare två, svårt att säga, men han sprang runt och levde rövare i en klassisk Pippi Långström tröja från 70talet. Föräldrarna verkade överlag väldigt mycket Söder och precis när jag skulle slå mig ner och ska ställa ner min väska på marken bredvid säger mamman: 'akta så att du inte ställer väskan i pölen där. Det är ingen fara men det är barnkiss'. WTF!! Hon sa det på ett sätt som att 'det är ju bara lite barnkiss och det är inte äckligt'. Observera att det fanns toalett inne på cafét och om barnet av någon anledning inte kunde gå in (varför inte?) så fanns det ett träd och några buskar rakt över gatan. Men nej då, dom hade låtit barnet ställa sig och kissa precis vid bordsbenet på bordet bredvid på uteserveringen och sen inte ens försökt att skölja av det med vatten eller göra någonting. Dom satt lugnt och fikade vid sitt bord och sa bara lite stillsamt att jag kanske inte borde sätta väskan i det men det var ju bara barnkiss. Vad är det för fel på folk?!

Inga Tankar Om Babyblues Alls?

Men hörrni, var det alltså ingen, INGEN, som hade några tankar om mitt inlägg om familjeliv och barn och vad det är man strävar efter i livet nedan? Jag är ju uppriktigt nyfiken och intresserad men inte en enda liten gnutta feedback alltså? Kom igen nu, ge mig lite svar på tal. Och tack It's Gonna Be Fine för länken till det här mkt kommenterade blogginlägget som väcker en del tankar. Där finns kommentarer som 'Utan barn är livet meningslöst tyvärr är det bara så enkelt...annars går man allena i livet ut i tomrummet' och 'Det är fåfängt att inbilla sig att man kan vinna mot sina egna gener, utan barn är du förprogrammerad att vara deprimerad' men också 'Jag har allt det där, tillåmed jeansen, och har dessutom nyss fått diskbråck. tacka fan för att man känner sig lite risig' och 'Vilken fantastisk sista insikt med att det inte finns något alls att se fram emot, förstår exakt vad du menar och instämmer till fullo!'.

Hembakad Hallonpaj

Tack fina ni för alla varma ord igår! Dom behövdes verkligen. Och kan ni tänka er att det fanns en vänlig själ som tog saken i egna händer och ställde sig och bakade hallonpaj till mig. Då kan man ju inte bli annat än glad. Nej, precis som Marcus säger nedan. Det finns bra dagar och dåliga dagar och man kanske inte alltid behöver dra så stora växlar på dom dåliga dagarna. Dom kan få vara där ibland för dom kommer komma. Och det är bara att inse att den här processen jag är inne i svänger fram och tillbaka. Surt, men så är det.

Bild lånad från Tasteline

Orkar Inte

Fy fan. Hatar allt. Hatar att jobba deltid. Hatar vädret och kylan. Är skittrött på kaoset i lägenheten. Skulle vilja göra om hela mig. Skulle bara vilja sälja rubb och stubb och dra. Bort bara. Så jävla trött på allt. Orkar inte mer nu.

Babyblues

Det finns en hel del barn omkring mig just nu. Det har det i och för sig gjort rätt länge men just nu är det en hel drös med nykläckta som tillkommit. Söta som små godisbitar är dom förstås. Kanske särskilt dom minsmå identiska tvillingflickorna Zeta satt till världen men alla dom andra är också bedårande. Därför kunde man tro att det skulle vara total babylycka även hos mig och jag att jag borde sitta här och längta efter en allldes egen. Eller? Jag vet inte varför, men tvärtom har jag drabbats av en slags omvänd babyblues där jag undrar vart allt är på väg och vad det egentligen är man strävar efter. För mitt i all den här babylyckan har jag också en hel del av motsatsen runt omkring mig. Det är allt ifrån separationer och skilsmässor till sexlösa äktenskap, otrohet, män som vägrar betala underhåll till sina barn, ekonomiska bekymmer, problem med dagisplatser, problem med boende och rena kroppsliga problem i form av förlossningsskador och depressioner. Många föräldrar pratar trött om den eviga kampen mot disken, tvätten, det dåliga samvetet över att låta barnen vara så länge på dagis, att inte ha råd att gå ner på deltid för att få det att gå ihop, ensamstående föräldrar som aldrig har en sekund över till sig själva, handling, städning, evig skjutsning till fritidsaktiviteter och ångest över att inte ha pengar till julklappar. Jag vet inte, jag tror att jag behöver lite ärlig härlig föräldrarglädje för att fatta allt det här. Det verkar inte räcka med det där om att man inte förstår meningen med livet förrän man ser in i ögonen på sitt nyfödda barn...