Kravlistor

Det har bloggats en hel del om krav och kravlistor på senaste. Det kanske är ordet krav folk hänger upp sig på ibland men nog är det väl så att vi alla har mer eller mindre krav på en partner för att ens bli intresserade eller vilja ingå en seriös relation? Visst kan man bortse från en hel del om det finns stark fysisk attraktion men om allt för många av kraven faller så går den typen av relation sällan vidare och blir något mer långvarigt och seriöst. I alla fall är det mina erfarenheter.

Hur kravlistorna ser ut är säkert väldigt olika från person till person och beror kanske en hel del på vad man upplevt tidigare i livet och i andra relationer som inte fungerat. För min del handlar det bland annat om ärlighet, en vilja att faktiskt inleda och utveckla en långvarig och seriös relation, kommunikationsförmåga, humor, nyfikenhet och en positiv grundinställning till livet trots att livet kan vara svårt ibland, social förmåga, bra kontakt med vänner och familj, ordning på grejer och pengar och någon som låter mig vara som jag är och som jag kan vara helt mig själv med. Jag vet inte vad ni tycker men i mina ögon är det inte några orimliga krav på någon man ska leva med en stor del av livet.

Vig Som Ett Kylskåp

Tänk att det ska vara så svårt att bestämma sig för vilket kylskåp jag ska köpa. Det är ett jäkla kylskåp! Huvudsaken är att det är större än det jag har och att det fungerar. Men tydligen ska jag vara velig så än har jag inte klippt till. Men det lutar åt den här skönheten från Cylinda. Och appropå kylskåp. Jag vet att jag är medelålders nu och inte ung och vig som en gasell som jag var tidigare (hmm..) men är det bara jag som är stel som en pinne när jag vaknar? Ojar mig och har ont i ryggen. Inte förrän jag varit uppe en liten stund så börjar jag känna mig normal igen. Eller är det helt enkelt så att jag har en obekväm säng? Den kanske är för hård, eller tvärtom för mjuk? Eller så är det så här det är helt enkelt. På mornarna är jag som en pensionär.

Det Måste Bli Värre Innan Det Blir Bättre, typ?

Ok, den här nya energin och min vilja att plötsligt göra nåt åt sakerna i min lägenhet har hittills bara lett till att det ser ut som om jag är nyinflyttad. Det är saker överallt och rörigt som fan. Hål i väggen och smutsigt på golvet. Jag undrar lite varför jag var tvungen att dra igång det här. Allt var ju klart. Allt hade sin bestämda plats och tavlorna hängde rakt. Men nu. Nu vet jag inte vad det ska bli av allt. Men det kanske är så. Att det måste bli värre innan det blir bättre. Att den här röran till slut kommer att falla på plats och bli till något bättre än vad det var innan. Att förändring först ser ut som kaos men klarnar med tiden? Jag hoppas det.

The Hungersite

I samma andetag som jag säger konsumtionsstopp påminns jag än en gång om vilket överflöd jag och vi andra i Sverige och västvärlden har. Precis som i mitten av åttiotalet är Etiopien drabbat av torka och svält. Sex miljoner människor riskerar akut undernäring. Om man inte redan är med i någon organisation eller t e x som fadder så är nätet fyllt av siter där du bara genom att klicka kan hjälpa svältande världen över. Använd till exempel The hungersite som din startsida och klicka varje dag. Andra siter där du kan hjälpa till genom att klicka är tex Hungry Children och One Click One Meal.

Fix och Trix

Den där kursen jag var på har peppat mig att ta tag i saker som legat länge. Grejer jag tänkt att göra men inte kommit mig för och grejer jag stört mig på hemma i lägenheten. Så nu har jag börjat fixa och trixa! Jag har skruvat ner den stora hyllan i hallen (stora hål i väggen nu dock så det blev ännu mer projekt i form av spackel och målning som följd..) som jag stört mig på i alla evighet och den är nu utlagd ut Blocket (älskar Blocket!), jag har beställt ett nytt fint skåp till sovrummet som jag gått och spanat på i säkert ett år eller mer. Rensar också ur gamla skåp och lådor efter grejer som bara samlar dålig energi. Ni vet, presenter man kanske har fått men som man vet att man aldrig kommer att använda men har kvar av dåligt samvete och skuld. Kläder man egentligen inte gillar eller som är för små (kanske kan jag komma i dom igen om jag bara går ner dom där fem kilona ni vet...) Gamla papper och böcker som jag skänkt till biblioteket. Jag är en riktigt hamster. Jag samlar på massa saker. Drunknar i saker till slut. Och jag brukar ändå rensa ganska ofta men det kommer ju alltid nya grejer. Jag borde inför konsumtionsstopp snart igen. Feng Shui!

Fredagsmeditation

Snart är det inte långt kvar förrän jag byter ut mina sidentoppar mot ekologisk bomull och kaftan...Blir vegetarian och lär mig sanskrit. Odlar egna groddar och klingar i små klockor. Men tills dess så nöjer jag mig med Deva Premal och en fredagsmeditation.

Medelålders?

Jag har fortfarande inte fått något paket. Eller jo, söta Magica skickade skumtomtar (jag älskar skumtomtar..) och jag har fått massa fina blommor. Men inga paket med omslagspapper och snören. Borde kanske inte spela någon roll i min ålder men jag kommer nog alltid att vara liten inuti. Jag gillar paket. Men det blir väl så när man blir äldre och vuxen. Jag kan köpa det jag behöver själv. Och hur medelålders är det inte att det jag vill ha mest av allt är ett nytt kylskåp. Haha, osexigt men sant.

Äldre Än Igår

Det kändes som en vanlig kväll igår (utom att jag var extra trött) men när jag vaknade i morse var jag helt plötsligt äldre. Ett helt år äldre. På ett sätt så är det en otrolig timing att jag fyller år just nu. Precis nu när jag börjar jobba och efter allt jag gått igenom i sommar. Efter kursen jag var på förra veckan så känns det symboliskt att liksom börja på ny kula och nytt år just nu. Jag ser fram emot det här levnadsåret! Det kommer säkert att hända en massa spännande saker. Jag vet i alla fall att jag ska leva ännu mer kärleksfullt, nära och öppet.

Bild lånad från cardsunlimited.com

Stanna i Bubblan

Jag vill ju så gärna stanna i den här lyckobubblan som jag kom in i förra veckan. Den som är fylld av varm, lugn och trygg kärlek. Och trots att vardagen började om igen idag och jag hade min första arbetsdag på otroligt länge så känns det som om en del av känslan dröjer sig kvar. Jag ska göra allt jag kan för att hålla fast vid den känslan och att hitta tillbaka till den när den börjar försvinna. Det finns en massa knep att ta till så jag får påminna mig om dom. Men tänk vad jobbigt det kan vara. Att bara vistas på sin arbetsplats ett par timmar. Jag måste vila hela kvällen nu.

Att Bara Vara

Hemma igen och lycklig i hela kroppen. Så här fylld av kärlek, lugn, lycklig, varm och avslappnad kan jag inte ens minnas när jag var sist. Dom här dagarna har känts som flera veckor och jag tror och hoppas att det jag varit med om kommer att ha en stor inverkan på mitt liv. Nu vet jag i alla fall mer vart jag vill i framtiden och hur jag vill leva.

Trots ett på pappret bra liv med familj, kanske barn, god ekonomi, fina hus eller stora bilar verkar det som om många av oss söker något mer i livet. Något annat, något större, sannare. Det finns nog många som känner att all konsumtion och jakt efter mer saker, pengar, prestige eller vad det nu kan vara oftast bara ger mer stress och tomhet. Människor fastnar i ett ekorrhjul utan att veta hur man hoppar av. Det finns kanske en känsla av att vilja något mer med livet än att bara jobba och stressa, en längtan efter något annat men man vet inte var man ska börja. Jag är innerligt glad att jag har hittat ett underbart ställe att börja på och det ligger inte mer än några timmar hemifrån. Bara en liten bit utanför Rättvik faktiskt och det heter Baravara.

Eftersom vi alla har olika anledningar till att vilja göra förändringar i våra liv går det inte att ge tips eller råd från den här erfarenheten. Alla har sina skäl och gör sin egen resa och val i livet. Det går inte heller att beskriva eller berätta hur allt går till eller vad exakt man gör där jag var. Men för min egen del kan jag säga att det förmodligen är några av dom mest välinvestrade pengarna någonsin.

Bild lånad från Baravara

Kysst Av Spriten

Allt för många av oss har problem med alkohol. Eller känner nån som har. Eller har växt upp med nån som har. Det är svårt att prata om många gånger och även hos den som ligger väldigt illa till är förnekelsen stor. Det hör liksom till bilden. Att ta upp det många gånger känsliga ämnet alkohol och skildra människor som själva förlorat allt och kommit tillbaka, människor som osminkat och ärligt berättar om hur familjen har krossats, ekonomin gått i bitar och vännerna försvunnit är därför viktigt och många gånger samtidigt sorgligt som inspirerande. Jag tycker om SVTs program 'Kysst Av Spriten' som går på måndagar. Alkoholism skildras på ett nära sätt utan att vara vare sig alltför dömande eller ytligt informativt. Om ni har någon koppling till alla dom problemen som en för hög alkoholkonsumtion eller ett missbruk kan ge så se det.

Mot Dom Djupa Skogarna...

Jag packar idag. Ska ge mig ut på en liten resa den här veckan så det blir nog inte mycket bloggande. Tror att det är dataförbud där borta. Ser verkligen fram emot den här resan! Är nästan lite förvånad över att jag inte är mer nervös än vad jag är men det kan hända att det byggs på under dagen. Kan inte berätta så mycket nu men skriver mer om allt det här senare när jag är hemma igen...

Att Inte Vara För På

Har ganska nyligen upplevt skillnaden mellan när folk (killar alltså) säger att dom inte vill vara 'för på' till att inse att dom helt enkelt är fega, blyga och såna som inte tar initiativ. Visst kan det vara bra att inte vara för på. Särskilt i början. Det kan ju skrämma bort vem som helst. Så klart inte bra att framstå som efterhängsen eller desperat. Men oavsett vad vi alla tycker om 'spelet' och det här som jag anser till viss del behöver finnas i början (till viss del, håll alla arga kommentarer..) så måste man ju till slut visa lite mod, lite initiativ och lite framåtanda. Visa vad man vill, ta vad man vill ha och stå för vad man gillar och att man är intesserad. Det tycker jag i alla fall. Annars tappar du i alla fall mitt intresse och allt rinner ut i sanden.

Hipp Hipp Hurra Hurra!

Hmm, känns som om jag undanhåller en hel del information just nu men va tusan. Man kan väl få vara lite hemlig ibland...Hur som helst så är det många fina som jag bryr mig om som fyller år här i krokarna. Bland annat min kära bror som blir ett aktningsvärt år äldre just precis idag. Hipp hipp hurra!

Hösten Blir Röd

Ser så mycket fram emot nya albumet med Kent. Det är inte långt kvar tills det släpps nu. Det kommer att färga hela hösten röd.

Bild lånad från Kent.nu

Inte Bara Framåt

Tyckte väl att jag känt mig väl pigg och glad. Sen dök det upp ett litet bakslag och idag är jag noga nerbäddad i soffan med raggsockor och allt. Försöker att inte dra för stora växlar på bakslag. Det blir så ibland bara och till största delen går det ju framåt. Hurra för det! Tror dock att jag får ta större hänsyn till min stackars kropp och dra ner lite grann på tempot.

Friendly Weekend!

Det är värst vad jag är vänskaplig nu för tiden. Nästan hela tiden. Med alla möjliga. Väldigt trevligt är det! Faktiskt. Och ikväll blir det ännu mer underbar vänskaplighet. Ser så mycket fram emot att få krama lite på Kickan och Grodan! Äntligen. Kanske är det så att den nya hypnotiserade versionen av mig är lite gladare i alla fall? Med tanke på min situation dom senaste månaderna så är jag himla glad och tacksam för så mycket saker som jag tidigare tagit för givna. Att kunna åka tunnelbana igen till exempel. Låter simpelt men herregud, fantastiskt. Kan äntligen röra mig ganska obehindrat i trafik och bland folk. Och nu har jag även förvandlats till nåldyna efter en intensiv session akupunktur igår. Den där lilla kinesiska mannen verkade vara djävulen själv!

Cinnabons

Jag vet inte riktigt vad som hände med the new and improved Sussi efter hypnosen. Tror att det blev lite mycket påfrestningar den här veckan överlag. Så jag är som vanligt inte i balans. Det går visserligen framåt och jag försöker verkligen att inte ta så hårt på bakslagen. Det kanske krävs lite mer tid helt enkelt. Tid och tålamod. Därför är det tur att det är kanelbullensdag på söndag. Så att jag får ägna mig lite åt att äta godsaker. Helst skulle jag vilja ta mig tid att baka själv. Såna där riktigt maffiga, amerikanska jättebullar med glasyr. Som dom har på Cinnabon i USA om ni varit där och köpt bullar någon gång. Dom är stora som kastruller så det är kanske inget för dom som är oroliga för vikten men otroligt goda!

Bild lånad från Cinnabon.com